Att tillåta sig själv att ha tråkigt....

Försöker hitta på saker varje dag som är roliga.
Sonen ska underhållas och saker ska göras.
Men ibland försöker jag klämma in tråkig tid!
Tror att det är viktigt att ha riktigt tråkigt ibland!!!!
Hur ska man annars veta då man har riktigt kul??
Idag är en TRÅKIG dag.
Fylld med massa måsten och saker som ska göras..tråkiga saker.
Som städning och handling.
Sånt som man inte vill göra men som måste bli gjort.
Just nu, exakt just nu, tillåter jag mig dock att ha riktigt tråkigt..
Sitter här och vet inte riktigt när jag ska börja med de andra tråkiga sakerna..
Inser helt plötsligt att det är dessa stunder som man på allvar kan slappna av!!! ;)
Så istället för att se den här stunden för tråkig för att jag inte vet när jag ska sätta fart med att städa,
ser jag den som en chans att bara slappa ett par minuter innan jag blir en duktig mamma som städar! ;)
Allt beror på hur man ser saker eller hur??

Sonen ligger på soffan och sover en liten stund och det är därför jag sitter här med min kopp kaffe och har "tråkigt"!
Bara en liten stund av lugn innan vi ska börja allt som ska göras idag.
Tänk vilken LYX att kunna ha tråkigt en stund.
Minns då jag var barn, hur jag hatade att ha tråkigt.
Helst på sommarlovet.
På den tiden fanns inte barnkanaler och massa tecknat på teve.
Visst vi kunde spela nintendo men ibland satt man bara och visste inte riktigt vad man skulle göra.
Vet inte hur många gånger jag gick till mamma och sa "jag har tråkigt"
Tiden verkade aldrig ta sig fram och jag minns att jag tänkte att jag kommer att ha tråkigt HELA SOMMAREN!!
Sedan hände alltid något,
man tog cykeln till affären, någon kompis kom förbi eller man ringde någon.
Sedan var det helt plötsligt kväll och man ville inte alls sova! ;)
Tänk vilka underbara dagar det var!
Så jag tror att lite tråkig tid är bra tid.
Sånt som även dagens barn behöver lära sig.... WOW!!!
Oj vad jag lät gammal... nå, jag tycker fortfarande att det är något som alla behöver lära sig!
Tråkig tid=lugn slappar tid!! ;)

I dag är det 48 dagar kvar innan Irland!
Vet att jag sagt det förr.. men jag upprepar mig gärna..
OJ VAD JAG LÄNGTAR!!!!

Kramar

Att hitta styrka i musik!

Varje dag hittar jag en låt som på något sätt hjälper mig genom dagen.
Vi har alltid på musik i detta hus, vare sig det är datorn, stereon eller radion.
I bilen har jag alltid på någon sorts musik.
Det hjälper mig.
Många gånger hjälper The Doors mig genom Lucas utbrott.
U2 har hjälpt mig så många gånger att jag inte kan räkna dem.
Alltid finns det en sorts musik för att få mig på gott humör igen.. eller för den delen.. om jag behöver en stunds deppighet så finns det musik för det också.
Så har det alltid varit.

Jag minns i högstadiet.
Skolan var en plåga för mig.
Det fanns ett fåtal människor i klassen som var helt underbara men större delen av dem gjorde allt för att jag skulle må dåligt.
Det som hjälpte mig genom allt var musiken jag hade i min freestyle!
Det var Queen, Bryan Adams, Prince och många andra som hjälpte mig genom dagarna!
Mådde jag dåligt kunde jag alltid bli glad igen genom att lyssna på dem.

Idag behöver jag U2 högt i högtalarna!
De hjälper mig att minnas att det faktiskt är sommar ute, att livet inte är så seriöst, att det kommer en dag i morgon då det kanske inte regnar.
"Its a beautiful day"
ÅÅh ja, låt det vara en beautiful day!

KRAMAR

Antagningsbesked!!

I dag kom det i postlådan.
Brevet jag har både längtat och fasat inför!
Antagningsbeskedet till konstlinjen på Solviks folkhögskola.

Jag satt med brevet i handen ute på bron.
Emelie satt bredvid mig och jag pratade i telefon med mamma.
Händerna darrade då jag öppnade det.
Men jag hade inte behövt oroa mig.
Jag kom in!!!!!
Kanske kommer det att kännas konstigt att gå skola igen.
Sist jag gjorde det var då Emelie var 1 år. Nu är hon 13år!

Men jag känner så här:
Om det inte funkar, om jag inte fixar det får jag väl sluta.
Jag kommer att göra allt för att det ska funka.
Jag ska gå två och halv dag i veckan och det är inte mycket.
Det jag oroar mig mest för är att ha läxa och plugga igen.
Allt annat ska nog kanske lösa sig.
Kan inte riktigt förstå att det är verklighet.
Jag ska gå skola och lära mig mera om konst.
Det är en dröm som blivit verklighet och även om jag tvivlar på min egen förmåga kommer jag att lära
mig saker om mig själv och om konst som jag inte vetat.
Kanske kommer jag att lära känna andra med samma intresse.
Kanske kommer jag att ha någon här i Sverige att gå på museum med.

Det är 54 dagar kvar tills vi åker till Irland och jag får träffa honom och hans barn.
Jag längtar.
Tror det är första gången som jag längtat till sommaren ska ta slut någonsin.
Sommaren här i norrland är kort och i Augusti börjar hösten.
Men det gör inget!
För denna höst kommer jag att åka till T.
Jag har även något annat att se fram mot.
Två dagar efter att vi kommit hem ska jag börja skolan och då har jag något att se fram mot hela
den långa hösten!
Dagarna kommer att bli annorlunda och fyllda med saker att göra.
Kanske bara positivt!

Varma kramar!

Snart sommarlov

Om ett par dagar får ungarna sommarlov.
Ett par dagar till att hinna allt på.
Jag ska hinna gräva ett hål i marken där dammen varit.
Har planerat ett äppelträd där.
Har vetat hela mitt liv att jag vill ha ett hem med äppelträd i trädgården.
Tänk att bara kunna gå dit ut och plocka ett par äpplen och göra en paj av.
Längtar.
Och när dammen ändå ska bort kan jag passa på att sätta trädet där.

Har lite planer på att baka en tårta till barnen då de slutar skolan.
Får se hur mycket jag hinner.
Snickarna är tillbaka för att göra klart staketet och det verkar bli bra.
Snart kan vi vara där ute och ändå inte behöva oroa sig för att  han ska springa iväg och försvinna.
Att bara kunna sitta där ute och slappa i solen och veta att han inte tar sig någonstans förutom in.
UNDERBART!!!!!

Nu ska jag fortsätta göra klart i köket och inte sitta här och hänga!

Stora kramisar på er

Sveriges nationaldag

I dag firas Sveriges nationaldag.
Vad jag önskar att vi vore som Norrmännen eller Irländarna!!
Att med glädje gå ut på gatorna och skratta och fira!
Vår nationaldag går lite obemärkt förbi.
Varför är det så kan man fråga sig?
Tyvärr har jag inget bra svar på den frågan.

I dag har sonen varit på ett strålande humör,
det är bra för vädret har varit så dåligt.
Regnet slår på fönstren och man blir helt slut!
Skulle vilja gå och lägga mig bredvid honom på soffan där han nu ligger och sover.
Men jag antar att jag skulle störa honom och då kanske han inte är på lika gott humör då han vaknar!

Dottern är hemma hos sin pappa och jag vet inte riktigt vad hon gör i dag.
Men hon kommer hem en stund i morgon eftersom Lucas fyller 10 år.
Kan inte riktigt fatta att det är 10 år sedan jag fick honom.
En del gånger har tiden gått så sakta förbi och en del gånger har åren rusat fram.
Så känns det nu, att det bara har rusat förbi 10 år.
Kan fortfarande känna honom alldeles ny på mitt bröst.
Lilla pojken min.
Men jag är självklart glad över att han är så underbar som han är, trots allt.
Önskar bara att jag kunde visa hela världen hur fantastiska barn jag har!!

Stora kramar till er alla i dag!