sökt efter det som försvann..
Helt plötsligt inser jag...
Jag har inte plats eller tid för en man.
Jag vill inte förstöra det liv jag nu har.
Jag vill ha ensamheten då barnen sover,
sitta i soffan och se det jag vill på teve.
Jag vill kunna lägga mig på sängen utan att någon
suckar över min brist på engagemang.
Jag vill sitta vid frukostbordet med en bok utan att någon
tycker att jag är tråkig.
Jag vill umgås med mina barn, min mamma och mina vänner
utan att känna skuld över att jag väljer andra framför honom.
Jag vill fortsätta leva nu.
Uppleva, upptäcka och njuta nu.
Inte önska eller leta mera.
Jag vill inte ha mer än vad jag just nu har.
Möjligtvis mera upplevelser,
mer konst,
mer vackra saker runt mig.
Känslan som i dag kom över mig är befriande.
Jag är nöjd.
Jag är nu.
Behöver inget mer än det jag får.
Ingen mera jakt eller önskan.
Bara detta.
Att man sedan inser att mitt liv inte har plats för en man är faktiskt otroligt skönt.
Jag behöver inte sakna,
det finns inget som en man har som jag behöver.
Barnen och detta hus är allt för mig just nu.
Kanske kommer det en dag då jag behöver, önskar och vill ha mer..
Men just nu, är detta allt jag vill ha.
Kanske kommer det en dag då jag har plats för en man,
tid för någon mer än de som redan finns här.
Men inte just nu.
Det är lycka att inse.
Kramar på er där ute ,
hoppas att ni är nöjda med det ni har.
