Utanför mitt köksfönster byggs det ställningar.
Det ska bytas tak.
Konstigt att se dessa ställningar utanför fönstret.
Sonen gillar dem, vill gärna klättra på dem men det hindrar vi.
Känns inte direkt som den bästa lekplatsen för honom.
I helgen har han lekt med assistenten ute utan att jag behövde vara med.
Det är ett framsteg.
Jag hann göra så mycket inne.
Helt otroligt kändes det.
I dag är han hemma med dålig mage, ligger i soffan och ser teve.
Önskar att han snart är frisk igen.
I övrigt går tankarna runt i min huvud.
Jag undrar över livet och över kärlek.
Det ska väl vara grädden på moset att vara kär?
Men jag tycker mest att det är smolk i bägaren....
Så mycket enklare att vara ensam...
Samtidigt så tråkigt att inte ha någon att prata med på kvällarna då barnen sover..
Men jag vet inte...
Kanske är det så här det ska vara?
Har inte målat på ett tag.
Ibland känns det som om det är slut...
men jag vet att det finns där under ytan.. bara väntar på att få komma upp igen.
Just nu är det största att försöka hitta på sätt att använda lastpallar till något.
Vad ska jag hitta på härnäst?
Hoppas att ni har en bra dag där ute.
Kramar
Bilden är från sonens lek på gården i helgen.
