Många människor skriver blogg..
Om man skriver för sin egen del, som jag, eller om man skriver för att verkligen nå ut till andra har ingen betydelse egentligen!
Många är det som har tankar och funderingar som de vill skriva av sig av...
Förr, innan internet var de säkert såna som skrev insändare men då blev det oftast mera genomtänkt.
Idag kan man skriva av sig på en blogg.
Det kanske inte alltid är så intressant för andra att läsa men man skriver av sig vad man funderar på just då!
Att gå in och klanka ner på vad en annan människa skriver är hemskt.
Oberoende av vad den andra skrivit är det ändå den människans tankar och funderingar man klankar ner på.
Jag går ofta in på andras bloggar och läser.
Jag läser glada och ledsna inlägg.
Ibland oviktiga och ointressanta.
Men jag läser, tänker och så går jag vidare.
Har jag inget snällt att säga.......
Då är jag tyst.
Jag tror att man måste fundera innan man låter fingrarna dansa över tangenterna.
Jag tror på att vara storsint.
Jag skulle aldrig få för mig att skriva något som kan uppfattas som stötande.
Så ofta har jag skrivit på någons blogg och verkligen funderat på:
Är detta otrevligt?
Och har jag en enda känsla över att det jag skrivit kan uppfattas stötande för den som skrivit inlägget..
Då skickar jag inte iväg det.
Jag är medveten om att många fler har otrevliga erfarenheter av att blogga och jag tycker att det är hemskt att man inte kan få skriva av sig utan att det kommer sura kommentarer om det som är skrivet eller om den som skrivit det!
Men jag kan fortfarande inte förstå hur man kan.
Det är väl bara att sluta att läsa om det är irriterande.
Det är väl bara att gå vidare om man inte gillar den som skriver eller det den skriver om.
För mig är det ett stort frågetecken hur man kan vara så elak!
När jag skriver mina små inlägg,
är jag medveten om att ibland är det så fruktansvärt ointressant att läsa,
är jag medveten om att det ibland är stötande för andra,
är jag medveten om att jag är ganska oviktig och ointressant.
Men jag är också medveten om att jag skriver sånt som är viktigt för mig...oftast i alla fall...
Jag lever ett stillsamt liv,
jag målar och stickar och ser teve och läser böcker.
Jag umgås med mina vänner och familj.
De som är viktiga i mitt liv är de som jag har runt mig och en bit bort.
Jag vet att jag är lika viktig i deras liv som de är i mitt.
Jag vet inte hur många som bryr sig om vad som skrivs på den här bloggen...
Men jag ser att det är ganska många på statistiken.
SÅ för ganska många människor är det jag skriver ganska intressant.
Till dem som läser och tycker det är ganska viktigt eller totalt oviktigt...
Tack!
Tack för att ni läser och kommenterar.
Tack för att ni läser och inte kommenterar.
Jag skriver om mitt liv.
Det är ibland oviktiga saker,
men jag skriver bara sånt som jag kan stå för.
Jag lever ensam..
För att jag vill det.
I mitt hjärta finns många rum.
De största är för mina barn, min familj och de som jag kallar mina vänner.
Jag är varken kall eller hård,
Jag gråter ofta och skrattar ännu oftare.
Men jag accepterar inte att någon får mig att må dåligt.
Jag handlar utifrån mitt hjärta och det kommer jag aldrig sluta med!
Oj så långt det här blev..
Kanske stämmer det inte ens med innehållet och överskriften...
Men så är det ofta i min blogg...
Kramisar på er!
