Livet vid 40...

Nu vet jag att jag bara varit 40 i några dagar..
men jag har kommit till några insikter som är nyttiga!

1. kärlek till en man är inte allt.
    Man kan älska en man om och om igen, men då man behöver stöd och hjälp, då man inte orkar och är svag en stund, försvinner de alltid.

2. utseende är mycket, men inte allt.
Hela livet har jag fått höra vilken grå mus jag är.
I skolan blev jag retad för allt som var jag.
MEN i dag vet jag att det är inte allt och jag har så mycket mera än mina bruna ögon.

3. man behöver inte vara någon.
Det går alldeles utmärkt att vara sig själv!

4. stress över att bli äldre.
ÄR fruktansvärt underskattat.
I dag är jag så tillfreds att det inte gör något att jag är äldre.
Jag tycker snarare att det är skönt att jag är i den åldern jag är i, för jag behöver inte göra mig till
för någon!

5. familjen
Är de som i slutändan alltid kommer att finnas där.
Vänner kan försvinna, men familjen går ingenstans!


Jag är i dagsläget lyckligare än jag någonsin varit förut.
Jag litar på min familj, mina barn och mig själv.
Kärleken till dem är bestående.
Jag målar, jag virkar och stickar, jag fotar och jag fixar i både hus och trädgård.

Det absolut viktigaste jag skulle vilja säga är att sluta stressa!
Lev i dag,
i morgon kommer ändå.
Glöm gårdagen, den kommer aldrig tillbaka... hur mycket du än vill.
Skratta ofta,
Gråt ofta,
och
sov mycket!

Kram på er därute!

Tidigt födelsedagsfirande!

På söndag fyller jag år.
40 år!
Detta har firats i dagarna tre och det är underbart med all uppskattning och alla trevliga ord.
Jag är så glad över att ha såna underbara människor i min närhet som tänker på mig.
Stora kramar till er alla!

Vad jag önskar att ....

Jag bodde i en stuga i skogen!!
Mina grannar sätter fart och klipper ner MIN häck, på deras sida.
JAG vet att de måste fråga om det går bra men det gör de inte.
När jag sedan påpekar detta kommer hela "sagan"......

De anklagar MIG för att taxin kör på deras gård..
De anser att taxin är MIN??????
De gnäller om min hund och allt däremellan!
Jag blir så trött på oförstående människor.

Jag har ett handikappat barn som behöver taxi från och till skolan.
Jag kämpar med oförstånd hela dagarna.
Att inte ens kunna ta för givet att där man bor ska man få vara i fred..
Det är helt sanslöst.
Och jag skulle ju bara förstå att deras sällskap ville stå på min gård,
det hade ju bara hänt EN gång?!
Vad har det för betydelse??

Har nu i alla fall tagit kontakt med en firma om häcken och ska höra vad de tar för att klippa ner den!
Då blir det ju i alla fall inga bråk om det.
Att grannarna inte sätter upp ett staket kan jag inte förstå, men jag antar att det är för att de är för snåla!

Är så trött och önskar som så många gånger förr att jag aldrig flyttat hit.
Men detta hus är för mig och mina barn, grannar kan dra så långt in i....
Bäst att avsluta den meningen i tankarna tror jag!

Stora kramar till er där ute,
hoppas att ni har bättre grannar och att ni tar hand om er!