Jag är en normal kvinna,
ska vara ärlig och berätta att jag saknar kärlek.
Men är det så,
att för att få kärlek måste man ändra på sig?
Jag har varit tursam nog att få uppleva kärlek många gånger i mitt liv.
Jag har två barn som bevisar detta och jag har många rum i mitt hjärta.
Men oftast är det så att jag har fått ändra mig för att passa den som jag är kär i.
Kanske har jag varit för stark,
för svag,
för arg,
för passionerad.
Så jag har ändrat mig för att passa in.
Så sitter jag här ensam,
inte för att jag har valt att vara helt ensam,
även om ensamheten är ett av konsekvenserna av det jag har valt.
Jag har valt att inte ändra mig mera.
Jag är 40 år och stark.
Jag är svag ibland, gråter massor om jag är ledsen,
skrattar högt om jag är glad.
Jag kan inte viska och behöver inte skämmas längre.
Detta är JAG.
Jag är passionerad i det jag älskar,
mina barn och min familj är det jag brinner för.
Jag är ensam för att jag har valt att inte ändra mig mera för att passa in.
Jag är så här.
Så många saker här i världen ändras,
så har även jag gjort.
Det är inte alls fel att kunna ändra sig för att man själv vill det.
Men det ska vara för att man själv upplever sig som fast och vill ändra på sig.
Ingen har rätt att ändra på någon för att den personen inte passar in.
Det är lika viktigt som att man inte får slåss eller att man ska vara trevlig mot människor runt sig.
Jag vet att det är mina val som jag gjort.
Jag själv får ta konsekvenserna av detta och det gör jag.
Det finns tillräckligt med folk som ändrar sig,
de ändrar sig själva,
de ändrar sitt utseende
de byter åsikter och byter dem igen.
Allt för att passa in i den mall som samhället,
vänner, familj och kärlek ställer på dem.
Som ung var det svåraste att våga sticka ut.
Nu sticker jag ut och är nöjd över det.
Jag är JAG
take it or leave it!
SÅ jag väljer ensamheten istället för att göra mig till något jag aldrig kommer att bli.
Kramisar
