Och ett Gott nytt år önskar jag er alla.
Detta år har varit både hemskt och lärorikt.
Världen omkring oss har skakats och så hemska saker har hänt.
Vi har förlorat människor som kanske kunde ha gjort underverk.
Man kan aldrig veta vad som skulle hänt med de alla som för tidigt ryckts bort.
Alla människor innehåller styrka och kärlek som kan göra underverk för någon eller alla.
Varje förlorat liv är en förlust för oss alla.
Men livet har en förmåga att ändå gå vidare.
Det är vad vi alla gör, vi reser oss och går vidare.
Jag hoppas att det är något positivt vi lärt oss av allt.
Det får inte bara bli negativa lärdomar.
Jag har lärt mig att leva i dag,
att berätta för dem jag älskar att jag älskar dem så att de vet det.
Livet innehåller tyvärr både sorg och glädje.
Man får lära sig att ta de goda sakerna och minnas dem istället för det som varit eländigt.
Varje år tänker jag tillbaka på året som gått.
Vad jag förlorat och vad jag vunnit.
Detta år har jag förlorat vänner.
Men jag har även fått lära mig vilka som är mina sanna vänner och vilka jag alltid kan lita på.
Det har varit en nyttig lärdom och inte alls vad jag trodde.
Jag har lärt mig igen, att familjen är den som alltid står bakom mig.
Visst saknar jag dem som inte längre vill vara här, men det är fortfarande deras val och jag kan inte vara ledsen över att de valde annorlunda.
Det är vad det är.
Familjen har blivit större och samtidigt krympt.
Och jag är så glad över den, att den alltid finns här för mig.
Jag har en grund att stå på och det är den som gör mig så stark som jag är.
För styrkan har inte blivit mindre trots årets motgångar, snarare tvärtom.
Jag har fyllt 40 år och det är underbart.
Nu behöver jag inte längre oroa mig över vad andra ska tycka och tro,
Jag är JAG och behöver inte vara annat.
Kärleken till en man har lyst med sin frånvaro, men det gör inte heller något.
Jag är nöjd, tillfreds med hur mitt liv ser ut.
Kanske finns det plats för en man i framtiden, men det är mycket jag kräver av en sådan.
Han ska stå ut med styrkan inom mig och min familj, stackarn!
Nu ska jag doppa mina nybakta cocostoppar i choklad och sedan sätta mig och slå in paket till familjen.
Stora varma juliga kramar till er alla där ute!
Som vanligt,
Ska ni ut på vägarna för att färdas till familjen,
ta det lugnt.
Kör försiktigt och tänk,
Det är bättre vi kommer försent
än att inte komma fram alls.
Livet är skört.
Ta hand om dig.
Kram
En blogg från mitt liv. En vardaglig berättelse om allt jag och mina barn är med om!
måndag 21 december 2015
tisdag 1 december 2015
kärlek...
Jag har sökt länge men det finns inget kvar.
Jag letar i mörkret men hoppets låga brinner så svagt.
Rummen är mörklagda och inte ens månen orkar lysa in genom fönstren.
Jag letar i varje rum.
Så stiger jag in i ett upplyst rum,
teven är på och barnen skrattar därinne.
Det är upplyst, varmt och mysigt.
De enda jag behöver här i mitt inre.
Att leta efter kärlek någon annanstans är att kväva ljuset.
Varje gång jag försökt finns det en stark vind som blåser ut ljuset.
Antingen är det hos honom som det brister eller så är det min rädsla för att bli sårad som gör det.
Men i detta rum,
I mitt hem.
Där mina barn skrattar runt mig,
här är jag stark.
Pratade med dottern i dag om serien Dr Who.
Vi ser den både hon och jag och diskuterar ofta det som händer.
Nu pratade vi om Dr skulle komma med sin Tardis och landa här.
Vad vi skulle vilja se och uppleva med honom.
Vi pratade om saker som första kärlekar hos mig, mormor, mormors mor och ännu längre tillbaka.
Hur vi velat vara där då de möttes.
Och jag sa till henne,
att det finns bara en sak som jag skulle göra som antagligen skulle göra doktorn arg...
Och det är att ändra endast en sak i mitt liv.
Att jag träffat T och blev kär i honom.
Utan det skulle jag nog varit mycket lyckligare i dag.
Jag hade aldrig gett upp om kärlek om jag inte träffat honom.
Det är det enda i mitt liv jag ångrar!
Kramisar på er där ute!
Jag letar i mörkret men hoppets låga brinner så svagt.
Rummen är mörklagda och inte ens månen orkar lysa in genom fönstren.
Jag letar i varje rum.
Så stiger jag in i ett upplyst rum,
teven är på och barnen skrattar därinne.
Det är upplyst, varmt och mysigt.
De enda jag behöver här i mitt inre.
Att leta efter kärlek någon annanstans är att kväva ljuset.
Varje gång jag försökt finns det en stark vind som blåser ut ljuset.
Antingen är det hos honom som det brister eller så är det min rädsla för att bli sårad som gör det.
Men i detta rum,
I mitt hem.
Där mina barn skrattar runt mig,
här är jag stark.
Pratade med dottern i dag om serien Dr Who.
Vi ser den både hon och jag och diskuterar ofta det som händer.
Nu pratade vi om Dr skulle komma med sin Tardis och landa här.
Vad vi skulle vilja se och uppleva med honom.
Vi pratade om saker som första kärlekar hos mig, mormor, mormors mor och ännu längre tillbaka.
Hur vi velat vara där då de möttes.
Och jag sa till henne,
att det finns bara en sak som jag skulle göra som antagligen skulle göra doktorn arg...
Och det är att ändra endast en sak i mitt liv.
Att jag träffat T och blev kär i honom.
Utan det skulle jag nog varit mycket lyckligare i dag.
Jag hade aldrig gett upp om kärlek om jag inte träffat honom.
Det är det enda i mitt liv jag ångrar!
Kramisar på er där ute!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
Så har ännu ett år..
Sista dagen på detta år. Så mycket har hänt både här i Sverige och i stora stora världen. Kärlekar har hittats och förlorats. Vänner har k...
-
Sista dagen på detta år. Så mycket har hänt både här i Sverige och i stora stora världen. Kärlekar har hittats och förlorats. Vänner har k...
-
I dag har jag med hjälp av M. bytt till sommardäck på MIN bil!!! Det var både oljigt, tungt och väldigt roligt! Som tur är var det ingen skö...
-
I helgen var jag utan barn. Jag var på en må bra dag och fick massage och träna. Prata och ha trevligt. Mina armar och ben känns väldigt öm...