Tankar om denna blogg...

Har suttit och läst mina inlägg, ända från början till denna dag.
Funderar om all sorg jag kan läsa har fört mig till denna punkt?
Alla tårar jag fällt,
ensamheten som ekat mellan mina väggar,
har alla stigar varit på väg hit?
Rädslan som vandrat bakom mig,
som bevakat varje steg jag tagit
vandrat bakom mig som en skugga..
Visste han att han skulle följa mig hit?
Jag vet att han finns där bakom mig,
men han känns avlägsen just nu.

Funderar på livet,
på det jag trodde var mitt öde.
Ensamheten jag trodde jag skulle vara trogen.
Kärlek,
något så lätt och samtidigt så svårt.
Tillit,
så enkelt det kan vara om man törs tro.

Jag vågar tro på kärleken,
vågar lita på den.
Varför?
Jag frågar mig själv varje dag,
svaret ändras aldrig..
Det är lika enkelt som att andas.

Han är så lätt att lita på.
Han visar mig att det finns andra vägar att vandra på.
Att kärlek inte behöver vara smärta och osäkerhet.
Han visar att jag inte behöver vara något annat än
bara jag.
Jag vågar lita på honom.
Det är lika enkelt som att andas.