Denna hade jag skrivit för ett par månader sedan..
Kom just på den..
Sätter ut den även om den känns lite deprimerande.
kramisar
Söker jag något?
Väntar jag någon?
Ser någon mig?
Förväntar jag mig att du ska se mig?
Eller gömmer jag mig för din blick?
Väntar du på mig?
Undrar du var jag är?
undrar du om jag finns?
finns det någon för mig?
Är detta för evigt olösta gåtor som jag
gömmer i mitt inre?
Eller behöver jag bara lära mig att se?
Önskar att svaren fanns nära eller att någon
berättade dem för mig...
Men kanske har jag slutat lyssna?
Kanske hör jag bara vindens sorgsna vinande i träden utanför.
Kanske är jag lika sovande som skogen i
vinterns kalla grepp.
Kanske jag vaknar när trädens knoppar slår ut
i mitt inre.
Kanske är det solens värme jag behöver för
att våga se,
att våga höra,
våga tro
på en sommar i mitt hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar