Torsdag...

Fåglarna kvittrar ute,
solen skiner,
jag har lite städning kvar att göra
under dagen.
Sedan ska jag invänta besök från habiliteringen.

Vaknade i morse med en stark längtan,
önskade att jag kunde sträcka ut handen och
röra hans ansikte.
Att jag kunde krama honom och höra hans
underbara röst önska mig god morgon.
Men nu vet jag hur hans hud känns.
Hur hans röst låter, nyvaken.
Jag vet att det inte är något tillfälligt,
att det är något som bara hänt.
Jag vet att det jag känner är äkta.
Den största styrkan är att jag inte behöver låtsas.
Att jag kan vara mig själv och låta honom vara sig själv.
Inget behöver ändras, jag duger.

Allt runt mig vaknar till liv igen,
jag vet att våren kommer att gå fort.
Det gör den alltid här i norrland.
Sedan kommer sommaren över en natt och allt slår ut,
allt frodas.
Jag har mycket att sysselsätta mig med tills det är dags.
Underbara underbara vår.

Ha en bra dag därute,
ta hand om varandra och
låt solen ge er den styrka ni saknar.
Allt går, bara man vill!
Kramisar