Sitter i regnet och känner,
minns,
sommaren.
Jag minns hennes hand i min,
hur tröstande den var i min rädsla.
Jag minns hans armar runt mig,
i lycka över att återses.
Jag minns tårarna nerför mina kinder,
sorgen i mitt hjärta.
Jag minns barnens armar runt min hals,
glädjen över att åter vara med dem.
Dessa minnen i min kropp.
Jag minns gräsets doft då det nyss blivit klippt,
tårarna av regn på asfalten.
Barnens skratt.
Jag minns tårar av saknad,
tårar av glädje,
skratt.
Jag minns nätternas kyla och nattfjärilarnas dans.
Månen som ser ner på mig.
Så fort gick denna sommar.
Så länge längtade jag,
lyckan var för kort.
Nu börjar hösten,
skola och rutiner.
Nya utmaningar väntar.
Lyckan finns där, väntar.
Regnet öser ner.
Mina sommarminnen...En flygning till Dublin med en härlig tjej i sätet bredvid. Lyckan att få se två kära återse varandra. En härlig storstadsvistelse. I Stockholm väldigt lata dagar med mycket sol och värme. Det har varit en fantastisk sommar, varför måste den ta slut...??? En lång och mörk tid står framför oss men med lite stöd av varandra kan vi ta oss igenom den....
SvaraRaderaLev väl!!
Karin
ÅÅÅå Karin,
SvaraRaderadet var så underbart att återse T.
Och ni gjorde resan så mycket lättare!
Visst är sommaren snart slut och hösten står för dörren, men vi måste se det vackra i varje årstid.
Och hösten är otroligt vacker!
Tack för din kommentar, det värmer!
Härligt att höra att du gillade Irland lika mycket som jag gjorde!
Stora kramar