regn, rusk och höstvindar..

Sitter i mitt kök och lyssnar på Celtic Woman, Carrickfergus.
Minns då jag hörde den första gången.
En varm dag, på en smal väg,
lycka.
Hon sjöng i skuggan av träden.
Vi kunde inte se henne, där hon satt vid den vackra kyrkan.
Vi kunde bara höra hennes röst.
Jag minns att jag tittade på honom och insåg att detta
var ren lycka.
När jag tittar på bilderna från den dagen.
Ser jag dem och minns,
hur mitt liv kändes som det alltid skulle ha varit.

Jag är så lycklig lottad.
Även om han är så långt borta,
flera mil och vatten som skiljer oss åt,
så vet jag att han finns.

Så nu när jag ser på naturen runt mig,
ser hösten i varje löv,
så minns jag lyckan den veckan.
Allt han gav utan att begära något tillbaka,
att jag gav utan att begära ett tack,
tilliten mellan oss.
Tryggheten jag känner då jag ser honom.
(visst känner jag andra saker oxå..sånt som inte angår andra än mig och honom)

Vilken otrolig resa detta år varit,
tänk allt jag lyckas med.
Saker jag aldrig trott att jag någonsin skulle våga.
Saker jag aldrig skulle vågat om jag inte haft hans kärlek.

Stora varma kramar till dig, T,
Tack för allt du ger mig,
varje skratt och varje mening,
varje smekning och varje slängkyss.
Du finns i mina tankar varje sekund av min dag.

Om ni har lycka och kärlek i era liv,
kom ihåg att berätta för den ni älskar hur
varma känslorna är.
Kramisar