Sitter här i köket,
barnen är här runt mig.
Sonen leker i trappen och dottern tittar på teven.
Skulle vilja baka något, bakade bondkakor i går och det blev en
fullträff.
Men jag har inga ingridienser hemma så det är lika bra att inte börja
på något.
Har i dag redan kännt av julångesten.
Paniken över att inte hitta rätt klappar.
Skickade iväg paket till T och det känndes bra men samtidigt nervöst.
Vill ju så gärna att han och barnen ska bli nöjda över det jag skickat.
Han har alltid gett så otroligt fina presenter till oss.
Sedan insåg jag att det bara är barnen kvar att köpa till.
Kommer att bli en speciell jul i år.
Mamma bor i södra Sverige och det gör julen lite ensam.
Dottern ska vara hos sin pappa så det blir bara jag och sonen hemma.
Men T har lovat att fira med mig och det är helt underbart snällt av honom.
Saknaden är total.
Vet inte något om när vi ska ses igen,
önskar att jag visste det för det gör väntan lite enklare.
Men sånt får vänta tills vi vet mera!
Stora kramar till er där ute,
försök att inte drabbas av julångest,
egentligen är det ju faktiskt tanken som räknas.
Även om det är svårt att tänka så! (tro mig, jag vet)
Kramisar
En blogg från mitt liv. En vardaglig berättelse om allt jag och mina barn är med om!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Så har ännu ett år..
Sista dagen på detta år. Så mycket har hänt både här i Sverige och i stora stora världen. Kärlekar har hittats och förlorats. Vänner har k...
-
Sista dagen på detta år. Så mycket har hänt både här i Sverige och i stora stora världen. Kärlekar har hittats och förlorats. Vänner har k...
-
Nu är den beställd och betald! Jag ska alltså åka i sommar till Irland! Inom mig rusar, flyger och flaxar vilda fåglar av skratt och lycka!!...
-
With a look at you, with your eyes on me I feel like the hole world is waiting. If i only wait a while i can have the hole world in my arms....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar