Tittar tillbaka..

Jag vet att jag återkommer till detta.
Jag vet att jag kanske upprepar mig.
Men jag saknar.
T. finns i varje sak jag gör, varje del av dagen.
Har städat och fixat, med hans musik i mina öron.
Jag har tänkt på allt vi gjorde när vi var där.
Tänk att man kan sakna så fort.
Kanske borde jag vara van vid att sakna, det är den största delen av detta förhållande.
Men jag kan inte vänja mig vid att inte ha honom nära mig.
Han fyller varje del av mig.

Kanske låter det negativt, men jag är inte alls negativ.
Jag har insett att detta förhållande ser ut så här.
Jag har inte vant mig vid saknaden kommer kanske aldrig att göra det men det gör ingenting.
Det finns så många gånger då jag önskar att jag kunde sträcka ut handen och låta den röra hans.
Då jag behöver en kram av hans armar.
Men  jag vet att jag klarar detta, för jag har inget annat val.
Jag vill inte sitta en dag och veta att jag aldrig kommer att få se honom igen.
Skulle inte stå ut med att inte se honom på skype.
Då får jag stå ut med att det är så långt mellan gångerna jag faktiskt kan röra honom.
Det finns alltid något negativt i ett förhållande.
Detta är det enda jag hittat i detta!
Han är den jag kan tala med om allt.
Jag litar på honom och jag känner att han litar på mig.
Det är första gången jag kan säga att den jag älskar är min bästa vän!

Nu kommer snart sonen hem.
Hoppas att ni har en bra dag där ute!
kram