Funderingar om Autism

Idag var jag och sonen till affären.
Han tycker inte om att gå i affär, inte att stå i kö eller att människor tittar på honom.
Vad han har för fobier eller rädslor att slåss mot vet jag inte..
han kan inte berätta dem för mig!

Vi går där, hans lilla hand i min, och jag kämpar med att hålla honom borta från människor runt mig och samtidigt hitta det vi behöver.
I vanliga fall kan jag handla då han inte är hemma.
Men skolorna har lov och jag tror att han kommer att bli förkyld snart.
Så jag ville ha hem det jag behöver för en period av innesittande.

Då vi kom in i affären var det en man som ställde sig och tittade på Lucas.
Han stod för nära och i sista sekund hindrade jag Lucas så sparken som han måttade mot mannen bara tog i luften!
Mannen får ett utbrott och börjar högt och ljudligt skrika på  mig att jag måste se till att min son blir uppfostrad.
Att jag sedan sa förlåt och förklarade hade ingen betydelse för honom.
Han ansåg att jag skulle hålla mig inne om jag inte kunde kontrollera min son!

Då börjar man att fundera.
På min mormors tid var det normalt att hålla dessa handikappade inlåsta, bortgömda och gärna bortglömda.
De fanns inte.
De var en skamlig hemlighet.
Kanske tyckte mannen i affären att det var bättre förr?
Han gick efter oss i hela affären och hade nog hört Lucas prata om att han ville ha glass.
Så där stod han och vägrade att flytta på sig då vi kom, trots att jag bad honom att flytta sig så att vi kunde komma åt.

Ibland funderar jag på Autism.
Det syns inte.
Min son, min vackra brunögda son, ser så normal ut..
Människor tror säkert att han bara är ouppfostrad.
Men då han öppnar munnen så märks det.
Tror inte att människor kan förstå hur en pojke som ser "normal" ut kan vara annat än ouppfostrad.
Inte tänker de på alla problem jag har med att försöka få honom att fixa saker som andra.
De har ingen aning om vad vi kämpar med..
De skulle nog helst se att vi höll oss gömda för dem.
Så de slapp mötas av sånt som de tycker är lite ovanligt och kanske skrämmande!

Jag önskar att 2013 blir ett bättre år för våra handikappade.
Att människor i omvärlden inser att vi inte vill eller kan hålla oss gömda..
Vi  vill inte glömmas bort!
Autism finns.
Barn föds med det,
barn får diagnos varje dag.

Kramar