Då allt flyter på.
Städar och lyssnar på musik.
Sonen leker med sina leksaker.
Vi väntar på att dottern ska komma hem så att vi får åka och köpa ett liggunderlag som hon ska ha då hon åker på konfrimationsläger i Stockholm. Hon är jätteglad och ser fram mot det.
Jag är nervös.
Min dotter i stor stan!!
Sonen är på ett glatt humör och vi sjunger.
Solen har lyst hela dagen och jag är på gott humör.
Endast ibland kommer tankarna.
Jag funderar ibland på hur man i stundens hetta kan lova att vi ska vara vänner.
Vi ska ses på Skype och prata, trots att det är slut.
Vilket skitprat!!! (ursäkta uttrycket)
Men så känns det.
Vänskap efter ett uppbrott är något som jag aldrig fått vara med om.
Min mamma har lyckas att vara vän med sina ex.
Jag tror att det handlar om att inte kunna gå vidare.
Jag är i det stadiet att jag lätt kunde vara vän med honom.
Jag kunde lätt prata med honom på skype utan att tro att det var mer än så.
Men kanske la jag in mer i det förhållandet än vad han gjorde?!
Kanske trodde jag att det var mer än bara ett förhållande.
Kanske trodde jag att vi funnit varandra och att vi betydde mer än bara älskande?
Sånt är livet och jag kan gå vidare ändå.
Jag är inte bitter eller arg..
Jag är ingenting längre.
Jag har gått vidare och jag är glad över det vi fick.
Kanske finns det kärlek i framtiden men just nu är jag bara så nöjd över att bara vara JAG.
Att bara kunna bestämma och leva just nu är ganska skönt.
Jag och Mamma planerar en resa ner till södra Sverige i sommar.
Det kommer att bli en bilresa.
Och vad jag längtar.
Det kommer att bli tufft att köra så långt, men jag har redan nu bestämt att vi ska stanna, ta en paus på halva vägen och bara uppleva en annan stad.
Sedan ska jag och dottern förhoppningsvis resa till mina vänner.
Just nu är det bara planering men vilken härlig planering det är.
Sverige är ett underbart land och jag vet vilka underbara ställen vi kommer att uppleva på vägen.
*LÄNGTAR*
Nu ska jag fortsätta med städningen!
KRAMAR