Musik...

Igår var det melodifestivalen.
Jag och barnen tittade och hade det mysigt.
Så kom Yohio.
En ung kille från Sundsvall som klär sig som han vill...
Jag skrattade lite och tyckte väl inte så värst mycket om hur han lät.
Men min dotter ÄLSKADE honom.
Han är Japan inspirerad.
Och det är tydligen så som man ska vara om man är 14 år.

Så satt jag i dag och funderade på musik.
Jag har alltid ansett att jag har en bred musiksmak.
Har alltid kunnat lyssna på allt som spelats.
Men favoriterna...
Vilka var de och hur såg de ut??
Det var Queen, Prince blandat med Bryan Adams, U2, New kids on the block och så otroligt mycket annat.
Svensk musik och utländsk.
Men hur såg de ut?
Prince är ju ett kapitel för sig själv..
De tänjde på gränserna och utmärkte sig.
För det var ju så jag ville vara själv.
Inte lik någon annan..
Jag ville inte vara som alla andra..
Fast självklart vågade jag inte vara annat än just lik alla andra.
Lite uppror gjorde jag genom musiken.
Men jag ville så mycket mera..

Så jag är glad över dotterns val.
Detta är en kille med skinn på näsan.
Som vågar utmärka sig och vara exakt som han är.
Han står för det.
Visar upp sig och visar.. detta är JAG!!
Jag hoppas att dottern lär sig av honom och visar hela världen..
För jag står bakom henne och hejar!!

Kramisar till er där ute..
Och en extra stor kram till YOHIO!
Du har vår röst!!