Angående strejk och att göra lunch....

På grund av strejken skulle vi föräldrar göra lunch åt våra barn.
De skulle ha med sig denna i dag och äta den på skolan.
Det är inte fråga om strejken..
Det är inte att jag är för lat för att göra lunch åt mina barn eller att det kostar för mycket.
Det är att vara mamma till en autistik pojke!
Han ser mig göra iordning allt det goda som jag vill att han ska ha på skolan.
Han förstår inte varför han inte får det NU!
Han vet inte vad SEN betyder.
Han tror att han inte får det om han inte får det NU!!!!!!
Stort bråk.
Han vill ju ha det NU!
Kanske säger ni, gör iordning det tidigare så att han inte ser det.
Visst skulle jag gjort det.
Men som alltid då man har barn som är speciella finns inte tiden.
Jag startade man han vaknade.
Att skicka iväg honom och veta att han är på dåligt humör är inte så skoj.
Jag vet inte hur taxi resan kommer att gå.
Men jag sa till taxin att om han blir arg finns det goda i väskan.
Då får han äta upp det..

Det kommer att betyda att hälften av det jag skickade med honom möjligtvis inte finns till lunch.
Men det får väl vara så då.
Strejk ska naturligtvis påverka normala människor, såna som du och jag.
Inte våra barn.
Inte speciella barn.
Men det är ju de som egentligen blir påverkade.
Inte jag som kan fixa lunch till dem.
Det är fel.
Våra barn ska ju ha det som de har rätt till även om vi vuxna bråkar med löner och rättigheter.
Det är ju så viktigt att vi värnar om barnen i andra fall,
varför inte också nu?
Så mycket som blev fel här hemma denna morgon.
Sånt som inte påverkar någon annan än mig, min son och möjligtvis taxichauffören.
Det är inte rätt att det ska påverka oss på det sättet.
Hur hjälper det någons lön?
Möjligtvis tycker jag att taxichauffören ska ha mer i lön.. eller kanske är det sonen som ska ha mer godsaker i lunch väskan... eller jag som ska ha mera tid så jag kan göra lunchen då han inte är vaken?
Men inte påverkar det strejken..
Inte alls.
De som strejkar gjorde helt rätt.
Självklart ska de ha bättre tider och löner.
Men det ska inte påverka min sons morgon.

Kram på er därute!

Söndag..

En otroligt händelserik helg är äntligen slut.
Så mycket har hänt och jag ser med glädje fram mot fortsättningen.
Jag vet nu att mitt liv kommer att bli förändrat.
Det ska bli intressant att se var det kommer att leda.
Kan bara se glädje i det som nu sker.

Men den andra delen i mitt liv står stilla.
Jag vet att jag ska sluta leta, för att hitta.
Men hur ska jag kunna glömma när han är allt jag tänker på ?
Minns hela tiden, ser framför mig.
Men jag minns också hur illa jag mått och det är nog det som gör att jag inte riktigt vill.
Att våga är att förlita sig på en annan människa och det kan sluta med att det gör ordentligt ont.
Jag vill inte förlora mig igen.
Känns så mycket tryggare med att vara mamma till mina barn,
dotter till min mor,
vän,
syster
och inget mera.
Vet inte om jag någonsin kommer att våga ge bort mitt innersta till någon.
Mitt hjärta är fortfarande så svagt och det gör fortfarande så ont.
Ibland känns smärtan rent  kroppsligt och jag måste hitta något annat att göra för att slippa tänka.
Då målar jag!
Det har blivit min väg ur detta.
Min alvedon mot smärtan i mitt bröst.
Jag tror att mina vänner tycker att jag skulle gått vidare nu.
Kanske tycker ni det med.
Men jag har svårt att släppa att jag var så lycklig och att jag nu förlorat allt det.
Kanske lever jag i det,
i minnet av vår kärlek.
Kanske skulle jag gå vidare och bli stark igen.
Och jag kommer dit.
Känner att våren gör sitt till att jag mår bättre.
Det finns så mycket kvar att göra och bara att få vara ute i värmen gör mig varm.
Men smärtan i mitt bröst är fortfarande som en isfläck.
Det har inte smält bort riktigt än.
Gömmer sig i skuggan och håller fast.
Som snön som nu är grå och tråkig.

Kanske kommer jag att må bättre då sommaren är här och jag har all tid att göra sånt som jag vill.
Ska plantera ett äppelträd.
Funderar på en örtträdgård och en massa andra planer.
Kanske blir det bara att rensa ogräs.
Det känns som en bra sak att göra.
Rensa bort sånt som inte är vackert och låta de vackra blomma upp.

Kram på er där ute.
Tack för att ni läser.

Tanke dag...

Som så ofta förr sitter jag i tankar i mitt kök.
Jag funderar på kärlek igen.
Hur T. kunde säga samma dag till mig att han älskade mig.
För att senare den kvällen avsluta allt.
Det gör att jag funderar.
Jag tror inte att han glömt sitt ex.
Hur mycket skit han pratade om henne.
Sånt som gör att jag funderar.
Han hade nog inte kommit över att hans äktenskap hade blivit krossat.
Jag tror att en dag kommer de att hitta tillbaka till varandra.
Naturligtvis kan jag inte veta.. och inte heller har vi den relationen som jag hade önskat.
Men jag tror att det är vad barnen vill, vad han vill och vad hon önskar.
Så jag hoppas att de hittar tillbaka till varandra snart så att de slipper kasta bort en massa år på att hata varandra.

Själv sitter jag här i mitt underbara hus och vet.
Jag bara vet att jag en dag kommer att hitta den som är menad för mig.
Att det var många hinder mellan T och mig är en underdrift..
Men hade det varit rätt för oss båda skulle det ha funkat.
Så jag vet att jag kan älska på avstånd, jag vet att jag kan anpassa mig till en annan människa.
Det handlar bara om att hitta den rätta.
Då spelar inga avstånd någon roll..
Inga hinder är för stora och kärleken övervinner ALLT!
Det är vad jag önskar och hoppas på.
Att hitta den.
Kanske tar det tid,
kanske hittar jag inte rätt alls.
Men jag har hoppet kvar.
Att jag ska lyckas.
 
Jag är stark,
jag klarar avstånd och tid.
En dag hittar jag den som får hela världen att glittra och som älskar mig för den jag är.
En dag.
Spelar inte roll hur lång tid jag måste vänta.
Han finns där ute!

Kramar

Kärlek, lycka och vänskap

Jag vet inte vad framtiden har för mig.
Jag vet inte vad morgondagen kommer att ge.
Ovetskapen kan ibland ge mig huvudvärk.
Allt jag ville..
Allt jag har att ge..
Men jag har så mycket kvar att se fram mot.

Mina vänner.
De som finns nära och de som finns längre ifrån.
Jag är så glad över att jag har er.

Min familj.
Lyckan att se er varje dag gör  mig hel.
Barnen som har vuxit varje morgon som jag vaknar.

Kärlek är ett ord som jag älskar.
Kärlek mellan vänner gör mig stolt.
Jag ser er och ni ser mig.
Kärlek mellan mig och barnen gör mig till mamma.
Jag kämpar för varje skratt och lyckan i era ögon.
Kärlek mellan mig och min familj är som en varm filt.

Kärlek, lycka och vänskap.
Allt finns här runt mig lika säkert som årstiderna.
Nu kommer vårens första regn och jag sövs sakta av ljudet mot mina fönster.
Det gör mig lugn att höra livet utanför.
Jag har allt jag behöver och mår bra av.
Allt annat kan vänta.
Livet är här och nu.

Jag njuter av lugnet i mitt hus.
Stoltheten i mig är en styrka.
Jag behöver den för att orka.
Varje dag har jag något nytt att se fram mot..
även om det bara är att städa eller tvätta.
Jag gör det för mig och mina barns skull,
för huset vi alla älskar att leva i.

God natt på er där ute.
Ta hand om varandra och var stolta över det ni skapar tillsammans med livet.
Kram

Helgens jobb!

I helgen har jag varit barnfri och då passade jag på att fixa till sonens rum.
Som vanligt har jag glömt att ta före bilder, men det viktigaste är ju faktiskt efter bilderna!! 
Det enda som är kvar är skateboard åkaren som lossnade från väggen och ska bli dit målad istället.

Ska fortsätta måla dit honom och sedan visa mera bilder på hur rummet ser ut med lampor och gardiner!
Tänk vad man hinner på en helg.
Synd att färgen är slut, annars skulle jag ta hallen uppe när jag ändå håller på!
Det var jätteskoj och jag tycker det blev bra.
Sonen kom just hem och gillade det.
Han satt länge på sin säng och tittade sig runt.
Min lilla prins.

Städning...

I dag kommer besiktningsmannen.
Det har fixas och städats här hela veckan.
Efter besiktningen så ska mina barn till andra ställen denna helg.
Jag vet inte vad jag ska hitta på just denna helg.
Tror att jag ska ta mig an Lucas rum.
Har vit och grå färg i källaren och en härlig skateboard åkare som man kan klistra fast på väggen.
Tror att det blir helgens jobb.
Eller kanske trappen upp.
Men jag lutar mer åt hans rum för det vet jag hur jag vill att det ska se ut.

Förutom ett rum ska jag bara slappa och ta det lugnt.
Har haft migrän varje kväll av oro och nervositet över att ha hit en besiktningsman.
Mycket hänger på detta!

Men som mamma sa till mig,
detta är mitt hem och jag är stolt över det jag har gjort.
Även om det är mycket kvar innan jag kan säga att jag är nöjd.
Jag hinner det jag hinner.
Jag kan inte ha för stora krav på mig själv, är ju faktiskt inte fler än just en!

Nu ska jag sätta fart och fixa lite till!
Hoppas att ni har en bra helg där ute!
Kramar