Söndag..

En otroligt händelserik helg är äntligen slut.
Så mycket har hänt och jag ser med glädje fram mot fortsättningen.
Jag vet nu att mitt liv kommer att bli förändrat.
Det ska bli intressant att se var det kommer att leda.
Kan bara se glädje i det som nu sker.

Men den andra delen i mitt liv står stilla.
Jag vet att jag ska sluta leta, för att hitta.
Men hur ska jag kunna glömma när han är allt jag tänker på ?
Minns hela tiden, ser framför mig.
Men jag minns också hur illa jag mått och det är nog det som gör att jag inte riktigt vill.
Att våga är att förlita sig på en annan människa och det kan sluta med att det gör ordentligt ont.
Jag vill inte förlora mig igen.
Känns så mycket tryggare med att vara mamma till mina barn,
dotter till min mor,
vän,
syster
och inget mera.
Vet inte om jag någonsin kommer att våga ge bort mitt innersta till någon.
Mitt hjärta är fortfarande så svagt och det gör fortfarande så ont.
Ibland känns smärtan rent  kroppsligt och jag måste hitta något annat att göra för att slippa tänka.
Då målar jag!
Det har blivit min väg ur detta.
Min alvedon mot smärtan i mitt bröst.
Jag tror att mina vänner tycker att jag skulle gått vidare nu.
Kanske tycker ni det med.
Men jag har svårt att släppa att jag var så lycklig och att jag nu förlorat allt det.
Kanske lever jag i det,
i minnet av vår kärlek.
Kanske skulle jag gå vidare och bli stark igen.
Och jag kommer dit.
Känner att våren gör sitt till att jag mår bättre.
Det finns så mycket kvar att göra och bara att få vara ute i värmen gör mig varm.
Men smärtan i mitt bröst är fortfarande som en isfläck.
Det har inte smält bort riktigt än.
Gömmer sig i skuggan och håller fast.
Som snön som nu är grå och tråkig.

Kanske kommer jag att må bättre då sommaren är här och jag har all tid att göra sånt som jag vill.
Ska plantera ett äppelträd.
Funderar på en örtträdgård och en massa andra planer.
Kanske blir det bara att rensa ogräs.
Det känns som en bra sak att göra.
Rensa bort sånt som inte är vackert och låta de vackra blomma upp.

Kram på er där ute.
Tack för att ni läser.