Funderingar om kärlek..

Jag har tänkt mycket på detta med kärlek.
På att älska och respektera en annan människa.
Kärleken till mina barn och familj, vänner och släkt är självklar och enkel.

Kärleken till en man är svårare.
Kanske har man ett viss antal förälskelser i livet,
kanske har jag förbrukat dem.

Jag väljer dock att tro att kärleken är obegränsad.
Jag vet att jag mött en av dem jag skulle kunnat vara med för resten av mitt liv..
men han försvann.
Kärleken till honom var något utöver det jag någonsin upplevt.
Nu vill jag känna den igen.
Hitta någon som kanske påminner om honom, men som är annorlunda.
Jag tror och hoppas att han finns därute.

Att T var en speciell människa är självklart och det visar jag nog genom alla inlägg som handlar om honom.
Men jag har kommit över att han avslutade.
Det var ett klokt val eftersom så mycket fanns mellan oss, som hinder.

Våren är här och jag känner livet komma tillbaka.
I helgen ska jag ut med syster och jag längtar efter att få ha lite vuxen tid.

Glad påsk på er!
Kramar