Höst städning!

Barnen har höstlov och vi myser både ute och inne.
Första snön har kommit och försvunnit.

Det är ganska varmt ute och fåglarna kvittrar, påminner om vår men luften är klarare.
Härligt!!

Kramisar

Svar på en elak kommentar....

Sitter här i mitt kök med mina barn runt mig.
Mina barn är lyckliga som barn ska vara.
Jag har ett härligt hem och ett bra liv, jag är lycklig förutom att jag inte har en man i det!

Funderar återigen på att lägga ner denna blogg..
På grund av elaka kommentarer och ord från någon som inte alls förstår vad jag letar efter.
Är du då så enormt mycket bättre?

Jag har en önskan, en enda.
Det är att jag ska hitta någon som jag kan vara mig själv med.
Mina barn är lyckliga,
min mor är den i mitt liv som jag alltid får stöd av,
Jag har vänner runt mig som alltid finns här.
Det enda jag inte har är en man som älskar mig!

Jag är inte desperat,
denna önskan påverkar inte alls varken mitt liv eller mina barn.
Det är varje människas önskan att ha någon att dela mot och med gångar med!

Är min blogg så hemsk så sluta läsa den då?!
Jag känner igen den som skrivit och jag tror att den personen är samma troll som skrivit andra
elaka kommentarer förr.
Tro mig, kära Troll,
Du är inte nödvändig för denna blogg.
Jag kommer att fortsätta skriva även om du slutar läsa!
Så snälla, om mitt liv retar dig så mycket att du måste vara elak...
För ditt bästa och för mitt, sluta läsa och sluta kommentera!
Det är ju inget snällt...

Jag har alltid fått lära mig, "har man inget snällt att säga är det bättre att vara tyst"
Det är ett ganska bra ordspråk...

Mvh

Linda

Tankar...

Ibland inser man att man måste ta ett steg tillbaka och se på sitt liv.
Jag har spenderat för mycket tid på att sakna..
Jag har önskat ett ord eller ett livstecken från en man som inte är värd det.

Den smärta jag känner i mig är mörk och kall.
Han har skapat ett hål i mig som jag trott varit för evigt.
Men det är mitt val.
Jag väljer att sakna honom med varje andetag och det är dags att inse nu..
Inse att han inte är värd det.

Mycket kan skyllas på honom, men lika mycket kan skyllas på mig.
Som jag alltid sagt, man kan inte dansa tango ensam.
Det tar tid att komma över ett svek, ett nederlag.
Gud vet att det har varit många nederlag i mitt kärleksliv.
Men hittills har jag alltid kommit ner med fötterna före.
Detta är det största nederlaget och jag har hamnat upp och ner.
Men jag vägrar låta honom vinna.

Jag hatar inte honom.
Kanske är det både positivt och negativt.
Hade jag varit arg hade jag inte varit ledsen.
Men det spelar ingen roll.

Jag hade tydligen inte nog att erbjuda honom.
Jag själv var inte nog för honom och det är inte hans fel.
Inte heller är det mitt fel.
Det är sånt som händer.

Hösten har kommit till mig.
Det är otroligt vackert och jag njuter av den kalla höga luften.
Måleriet står tillbaka just nu, men det kommer säkert tillbaka när jag känner för det.

Kram på er