Stormig natt..

Natten som gick var hemsk..
Det blåste storm utanför mitt lilla hus och jag var rädd att något skulle blåsa sönder.
Men nattens storm har gått vidare och nu skiner solen här.

Vi tar det ganska lugnt i dag, det är ju ändå söndag och då ska man ju vila..
Än så länge har vi bara ätit brunch och sedan slappat.
Lucas har hunnit bada och jag har hunnit sätta igång en tvättmaskin.

I natt funderade jag på det här med kärlek.
Kom fram till att jag trivs så bra med mig själv och barnen att jag vägrar ta in någon annan här.
Vill inte förstöra det som vi har!
Visst skulle det vara skönt med en man runt huset, helst som det var igår att stormen ven utanför.
Då var jag både rädd och ensam.
Men nu skiner solen igen och det som var är glömt.

Av rädsla är jag hellre ensam.
Det är vad all dejting och förhållande har lett mig.
Nu känns det ganska skönt, men det har varit tufft ett par år nu.
Jag vill inte vara ensam för evigt, men just nu är det bara det jag vill.
Kanske sedan då jag känner annorlunda...

Kärlek är svårt.
Man ska anpassa sig till en annan människa.
Man ska låta han ha sitt utrymme och samtidigt ha kvar sitt eget.
Jag tror att det är bäst att vara ensam med allt som pågår i mitt liv.
Till slut tror man på alla ord om hur elak man är och hur kall man är.
Jag vet att det inte är hela sanningen men den är stor nog.

Jag har ju allt jag behöver.
Det kan väl inte störa någon om jag väljer att vara ensam?
Hoppas det i alla fall!

Kram på er där ute!