Sommarnatt...

Fåglarna kvittrar utanför mitt fönster och solen skiner fortfarande fast klockan är över 22:00
Sonen har spelat playstation hela kvällen och jag har virkat på en poncho.

Köpte myggnät i dag så att jag kan ha fönsterna öppna utan att det kommer in massa mygg och det var nog det bästa jag gjort på länge.
Så skönt att sitta här i köket och känna den svala sommarnatten.

Inser som så ofta förr att jag har det väldigt bra just nu.
Lugnt och stilla och så som jag vill ha det.
Det behövs inte så mycket mera än det jag har runt mig redan.

Ofta kan man stirra sig blind på sånt man inte har och missa allt man faktiskt har.
Men jag lever just nu och njuter just nu.
Det är lycka att sitta här och bara vara lycklig.

Önskar att flera kunde inse det.
Tror att världen skulle vara så mycket bättre om man har det i tanken!

Skulle inte byta bort något för då skulle jag nog förlora den här lyckan.
Vill då inte heller tillägga något för då kanske jag skulle få för mycket.
Bäst att bara sitta här och vara lycklig!

Kramar på er där ute!

En snabb fotokväll med mamma...

Igår var jag och min mamma ute och fotade!
Det blev många fina bilder!!

Ett beslut jag tänkt på länge...

Jag har beslutat mig för att börja en försäljning av min tavlor.

Det kommer att dyka upp tavlor här och på min andra blogg som jag ska sälja under ett par veckor.

Detta gör jag främst för att jag inte längre målar och dels för att jag inte har platsen att ha dem kvar längre.

Jag har varit så lycklig och stolt över dessa tavlor och jag är fortfarande glad över att ha kunnat måla så otroligt vackra saker.
Men just nu, och under en väldigt lång tid har jag inte kunnat måla.
Kanske kommer det tillbaka och då får jag måla igen, men om det inte gör det så har jag ändå de tavlor jag tycker bäst om kvar.

Är ni intresserade av en tavla skicka en kommentar och nämn ett pris så återkommer jag.

Kramar till er därute, ta hand om er!

I morgon, söndag, fyller min son....

13 år.
Han är en otrolig liten kille... fast liten är väl att drömma.
Han är längre än min mamma nu och är på väg att växa om mig.
Men i hans sinne är han liten.

Det har varit en lång väg för oss.
Då han var nyfödd var han så snäll.
Han grät sällan och sov hela nätterna.
Jag fick väcka honom för att han skulle äta.

Det har varit han och jag så länge.
Genom alla turer på sjukhuset.
Autism,
Epilepsi
och olyckor.

I morgon fyller min prins 13 år och jag kan inte förstå var tiden tagit vägen.

Så mycket har han lärt mig,
om mig själv,
så kallade vänner,
och framförallt.... pojkvänner.

Han, Emelie, min mamma och syster..
Allt jag behöver här i livet!


Kram på er