13 år.
Han är en otrolig liten kille... fast liten är väl att drömma.
Han är längre än min mamma nu och är på väg att växa om mig.
Men i hans sinne är han liten.
Det har varit en lång väg för oss.
Då han var nyfödd var han så snäll.
Han grät sällan och sov hela nätterna.
Jag fick väcka honom för att han skulle äta.
Det har varit han och jag så länge.
Genom alla turer på sjukhuset.
Autism,
Epilepsi
och olyckor.
I morgon fyller min prins 13 år och jag kan inte förstå var tiden tagit vägen.
Så mycket har han lärt mig,
om mig själv,
så kallade vänner,
och framförallt.... pojkvänner.
Han, Emelie, min mamma och syster..
Allt jag behöver här i livet!
Kram på er
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar