Sedan jul har jag varit förkyld, haft öroninflammation, ont i ryggen, ont i axeln, tagit bort leverfläckar och just nu har jag ett lock i örat sedan länge.
Men i dag satt jag i min soffa och njöt.
Jag insåg att för att verkligen vara riktigt lycklig måste man gå igenom lite missflyt först.
Jag vet inte vad testerna på leverfläckarna kommer att säga, men det är så skönt att de är borta så jag slipper oroa mig för själva borttagandet nu.
Allt annat skjuter jag på framtiden, den dagen den sorgen...
Men just nu,
solen skiner, det droppar från taket och fåglarna kvittrar.
Barnen kommer snart hem från skolan och jag ska fixa lite fika till dem så de blir glada över att komma hem.
Jag skulle behöva städa men solen skiner och jag tror att vi kommer att landa utomhus först.
Jag hinner nog städa ändå!
Det är ju något man alltid behöver göra ändå.
Just nu är det ändå ganska bra...
Trots dunkandet i örat och att jag hör lite underligt.
Hoppas att ni njuter av solens härliga strålar ni med!
Stora kramar till er!
En blogg från mitt liv. En vardaglig berättelse om allt jag och mina barn är med om!
tisdag 15 mars 2016
söndag 13 mars 2016
Mot ljusare tider...
Våren närmar sig med stora kliv.
Det droppar från taken och snön rasar.
Det är underbart.
Så mycket har hänt sedan jag skrev sist.
Det absolut värsta är att David Bowie gick bort.
En sån stor man borde fått leva för evigt.
Men på sätt och vis är det exakt det han kommer att göra.
Hans musik lever kvar och tröstar.
Köpte Blackstar och ryser och gråter en skvätt för att han är borta.
Att sedan Alan Rickman gick bort är en sorg med.
Det är hemskt att såna stora män som man ser upp till bara försvinner, men jag antar att det är så det är att vara människa.
Ingen lever för evigt, men många lever kvar för evigt.
Annars går livet förbi utanför mitt fönster.
Trodde jag hittat något jag haft borta men det var bara önskedrömmar.
Barnen och familjen,
vänner på håll...ni vet vilka ni är,
jag älskar er alla.
Nu ska jag slänga mig i soffan med virkningen..
En vän tyckte jag skulle virka en grytlapp till Prins Oscar och tro mig, jag funderar på ett passande monogram! ;)
Kram på er alla
Det droppar från taken och snön rasar.
Det är underbart.
Så mycket har hänt sedan jag skrev sist.
Det absolut värsta är att David Bowie gick bort.
En sån stor man borde fått leva för evigt.
Men på sätt och vis är det exakt det han kommer att göra.
Hans musik lever kvar och tröstar.
Köpte Blackstar och ryser och gråter en skvätt för att han är borta.
Att sedan Alan Rickman gick bort är en sorg med.
Det är hemskt att såna stora män som man ser upp till bara försvinner, men jag antar att det är så det är att vara människa.
Ingen lever för evigt, men många lever kvar för evigt.
Annars går livet förbi utanför mitt fönster.
Trodde jag hittat något jag haft borta men det var bara önskedrömmar.
Barnen och familjen,
vänner på håll...ni vet vilka ni är,
jag älskar er alla.
Nu ska jag slänga mig i soffan med virkningen..
En vän tyckte jag skulle virka en grytlapp till Prins Oscar och tro mig, jag funderar på ett passande monogram! ;)
Kram på er alla
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
Så har ännu ett år..
Sista dagen på detta år. Så mycket har hänt både här i Sverige och i stora stora världen. Kärlekar har hittats och förlorats. Vänner har k...
-
Sista dagen på detta år. Så mycket har hänt både här i Sverige och i stora stora världen. Kärlekar har hittats och förlorats. Vänner har k...
-
I dag har jag med hjälp av M. bytt till sommardäck på MIN bil!!! Det var både oljigt, tungt och väldigt roligt! Som tur är var det ingen skö...
-
I helgen var jag utan barn. Jag var på en må bra dag och fick massage och träna. Prata och ha trevligt. Mina armar och ben känns väldigt öm...