Att leva i kyla..

Jag bor i norrland..
Jag borde vara van vid kylan.
Men i helgen har det snöat hela tiden.
Det är kallt och jag är så trött på snön..

Varje år är det likadant.
Jag tror att det är vår i luften,
att snart är den här med sina glada fåglar, knoppande träd, smältande snö och små blommor.
Men sedan kommer bakslaget och Kung Bore visar sig igen.

Egentligen är det som mitt kärleksliv.
Jag tror den har kommit tillbaka..
Med sin tillit och pirr i magen..
Med spänning och intresse..
Sedan visar sig Kung Bore och allt förvandlas till kyla.

Ibland undrar jag varför jag ens försöker..
Vem ska kunna smälta någon som har is runt sitt hjärta?
Det är ingen mur av tegelstenar.. det är en mur av isblock värdiga muren i Game of Trones...
Den som lyckas riva den måste vara en riddare av oanade krafter och styrka.
För jag skyddar mig bakom den muren och det är omöjligt att släppa taget om den.

Intalar mig att jag har det bra här bakom min mur.
Att jag har min familj, mina vänner, mitt hus och min virkning..
Men räcker det verkligen?
Barnen växer och snart nog blir jag helt ensam här.
Vad ska jag då göra?

Ska jag sitta här med min virkning och tänka.. joo men jag har ju allt jag behöver?
Och det är inte så att jag är otacksam över vad jag har... nejdå...
bara en undran om det inte finns mera därute..

I kväll när jag gick ut så droppade det från taket.
Dimman låg runt husen och månen lös ner, blek och trött..
Snart är den nog här ändå..
Jag vet att våren är på väg.

Om kärlek kommer till mig är svårt att veta..
Det visar sig nog ändå i slutändan.

Så är denna dag slut..
Hoppas att ni sover gott därute..
Och om ni har någon bredvid er som ni älskar och som älskar er..
Ge den en kram.. även om den sover.
Bara för att ni kan.
Kramar från ett kylslaget Norrland