Varje sång om kärlek..

Musik har alltid varit så extremt viktigt i mitt liv.
Som tonåring gömde jag mig bakom mina hörlurar och musik för att slippa höra vad de andra ungarna sa till och om mig.

När dottern skulle födas gjorde jag ett blandband som jag fortfarande har kvar.
Med musik som både skulle peppa igång mig och som skulle ge mig lugn.

Sitter här i natten och funderar på detta medan jag inser att denna dag händer något väldigt stort.
Ja, inte för mig utan för T.
Han ska gifta sig i dag!
Jag undrar vad för sorts musik de ska spela?

Jag önskar att jag kunde berätta för honom att jag inte längre är arg på honom.
Att jag önskar honom allt gott i livet och i kärleken.
Men liksom Adele sjunger är det inte över för mig.

Jag vet att jag aldrig kommer att hitta en man som han och det gör mig inte så mycket heller.
Jag vill inte längre nöja mig med vad jag kan få..
Det blir som att ta resterna av någons smörgås bord och inbilla sig att det är bra nog.
Det vill jag inte göra.

Jag tror på människan och hennes förmåga att resa sig igen.
Att alla förtjänar lycka och kärlek.
Men inte alla människor är menade att ha kärlek på det sättet och jag har, efter allt som hänt senaste halvåret insett att jag är en av dem som hellre ska vara ensam.
Egentligen är det samhället som försöker tvinga på oss bilden av det perfekta förhållandet och den perfekta mannen eller kvinna om du känner för det.

Ingen ska vara ensam,  det finns någon för alla.. och så vidare..
Jaaa, jag har hört dem alla..
Senast fick jag höra att jag är ensam och då MÅSTE jag ha en man....?
Sedan om jag själv ville vara ensam hade ingen som helst betydelse.

Men saken är den..
Jag vill vara ensam.
Jag vill sitta i min soffa med min virkning och titta på dr Who eller Supernatural.
Jag vill kunna flörta obehindrat med vem som helst utan att det ska bli sura miner och otrevliga bråk.
För ärligt talat..
BRÅK.. det orkar jag faktiskt inte med.
Att hela tiden behöva förklara sig och berätta hur jag känner eller vad jag tänker..
SUCK!!!!!!
Ibland känns det som om det är jag som är mannen och mannen är kvinnan.
Det har varit mycket gnäll och bråk här...

Jag har så mycket planerat som jag ska göra.
Jag vill åka till Stockholm till M & K och hälsa på dem.
Jag vill lära mig tyska och åka till Tyskland.
Jag vill omge mig med böcker och vänner..
Sitta på ett cafe och läsa en bok och bara vara så där kultiverad och ensam som man såg i gamla filmer..
Bara för att jag själv vill.

Jag vill inte träffa hans familj och barn och vänner och försöka få dem att gilla mig,
Jag vill inte oroa mig för vilka kläder som är passande..
Jag vill inte anpassa mig till någon annan än mig själv, mina barn, min familj och vänner.

Jag vill att resten av mitt liv ska få bli som JAG vill att det ska bli.
Inte som någon annan tycker utan som jag vill.
Jag vill kunna planera mina semestrar och göra det som faller mig in.

Men för att återgå till det stundande bröllopet!
Om du läser detta och det hoppas jag att du gör.
Jag önskar dig allt gott i livet, att din stig är fylld med vackra rosor och underbar musik.
Att kärleken lyfter er dit ni hör hemma och att Gud välsignar varje steg ni tar.
Stora lyckoönskningar till er båda!

Och alla andra därute,
ta hand om er.
Var lyckliga i detta nu och försök att inte drömma för stora drömmar.
Om en vas krossas blir det massa att städa, tänk då om det vore ett helt glashus du skulle städa upp.
Kramar på er mina kära vänner.