Just nu...

Julen står för dörren, andra advent har kommit och gått.
Jag har inte fixat så mycket än, bara bytt gardiner och fixat lite julgodis.

Mycket händer, samtidigt som egentligen händer inget alls.
Var till läkaren för ett par månader sedan och fick veta det jag egentligen redan visste...

I min släkt finns en sjukdom som är ärftlig.
Den heter EDS, Ehlers-Danlos Syndrom.
Det innebär att bindväven är påverkad. (enkelt sagt i alla fall, det är så mycket mera som jag ännu inte har koll på)
Man kan vara överrörlig och det leder till att man har smärta i kroppen.

Jag fick veta av läkaren, som är en smärtläkare, att jag har denna sjukdom eller syndrom som det heter.
Och ja, jag har ont i kroppen.
Har haft väldiga besvär med ett knä under ca 20 år och inte förrän nu har jag alltså fått veta varför jag haft ont.

Egentligen ändras inte mitt liv speciellt mycket i och med denna diagnos.
Jag har min familj och mitt hus som behöver mig.
Men jag försöker tänka på hur jag gör saker, hur jag står och går för att inte hamna i ytterlägen som  gör att jag får ont.
Det hjälper lite men jag har fortfarande ont varje dag och helst på nätterna.
Kanske mest med för att det är kallt och vinter ute.

Jag försöker att inte tänka på det så mycket.
Visst det är jättebra att jag vet varför och det var enda anledningen till att jag ville ha en diagnos på min smärta.. för att veta varför jag har ont.
Men jag vill inte sjunka ner i tyck-synd-om-mig känslor.
Jag vill fortsätta mitt liv som det varit så här långt.
Kanske bara lite bättre..
Har börjat lite träning för att hjälpa kroppen kämpa mot smärtan.
Det går långsamt och det känns bra så det hjälper nog..

Annars är livet som det alltid varit.
Ser mycket serier nu och virkar som aldrig förr.
Har ett tag funderat på att ta upp penseln igen men det kommer inte längre än så.. Tror fortfarande att den tiden i mitt liv är över.. som så mycket annat som är förbi.

Ta hand om er därute och var rädda om er.
Tänk på att livet är ett andetag och ett ögonblick i evigheten.

Kramar