Familj, barn och styrka...

Jag tänker ibland på familj!
Då jag var barn var det mamma, syskon, mormor, mammas syskon som var de viktiga.
Sedan växte jag upp..
Det blev vänner som var de viktiga.
Man umgicks med familjen som då hade krympt till att vara mamma, syskon och mormor.
Ibland var det bara mamma och ibland var det syskonen som var de viktigaste.
Sedan växte jag ännu mera,
skaffade pojkvän och sambo..
skaffade barn..
Då var det helt plötsligt pojkvännen, hans familj och min..
Åren gick..
Barnen växte..
Pojkvänner kom och gick,
familjen...
Barnen och mamma...

Nu har livet varit så här!
Tyvärr gick min älskade mormor bort..
Vad jag saknar hennes dikter och poesi,
vad jag saknar henne...
Hon var en stark kvinna!
Höll huvudet högt och brydde sig inte så mycket om vad folk sa..
Jag vet att min mamma saknar sin mamma..
Hur mycket kan jag nog aldrig förstå, men jag vet att det är enormt.

Ibland säger min mamma att jag liknar min mormor..
Då är jag glad..
Jag såg upp till henne så mycket.
Tänk vad hon klarade av.
Blev änka väldigt tidigt och hade fyra flickor att ta hand om.
Gjorde det med den styrka och envishet som var hon.
Sedan då barnen blivit stora och flyttat hemifrån
sparade hon pengar i burkar för att kunna åka utomlands med sin syster...
Hon älskade att flyga och ville hoppa fallskärm!!
Hon var så vetgirig...
All nytt lärde hon sig.
Sånt som andra i hennes ålder kanske hade svårt för..
Hon hängde med i det som hände...
Tittade på nyheter och skräckfilmer..
Läste böcker som en äkta bokmal..
Hon skrev poesi och noveller som hon gärna berättade för alla som ville lyssna.
Jag älskar min mormor.

Jag älskar min mamma och min familj.
Det som ingen kan förstå är allt min mamma gjort för mig.
Det finns människor som tror att hon inte är stark,
att jag och mina syskon bara följer henne för att vi inte är starka..
Men det är fel.

Min mamma!
Min mamma har klarat så mycket.
Flyttat från sin familj genom hela Sverige och klarat det.
Hon har rest,
Hon har upplevt..
Hon har gett oss barn så mycket..
Det finns de som inte förstår det..
Men jag vet..
Jag älskar min mamma.
Det hon ger mig varje dag är sånt som jag aldrig kommer att glömma...
Jag är så glad över att vi har sådan kontakt som vi har..
Många glömmer bort sin mamma då de flyttar hemifrån..
Tänker på den där låten nu..
Den om att barnen som skulle komma på besök inte kom.. det dök upp något annat.. och mamman får sitta själv...
Så många behandlar sin mamma så..
Men vi håller ihop!

VI har ärvt något från vår mormor/mamma som är det bästa någonsin..
Stolthet, styrka och mod.
Det är generationer bakåt med starka kvinnor som klarat allt...

Kram till er där ute,

Kram till min älskade mormor och min älskade mamma!

Gott Nytt År

Årets sista dag och jag sitter här i mitt lilla kök och bara njuter.
Om jag fick önska en enda sak för det nya året vore det att även nästa år blir som det som gick har varit.
Lugnt, harmoniskt och med min familj nära.

Jag önskar lycka och välgång till er där ute.
Att ni ska ta hand om varandra och er själva under denna årets sista dag.
Så önskar jag er kärlek och skratt.

Var glada, var nöjda...
Lev och var lyckliga över varje dag som ni fått.
Att ligga i sängen på kvällen och minnas alla glada skratt under dagen som gått.
Det önskar jag er!

Under detta år,
har jag fått många nya vänner,
saknat dem som inte längre finns här hos oss
och lärt mig att inte alltid lyssna till vad andra människor säger.
Jag har fått slängt i ansiktet att jag är en kall och hård människa..
Men vet du,
det är exakt tvärtom.
Jag är varm,
jag är lycka,
jag är kärlek,
jag är skratt,
jag är gråt,
jag är allt.

Inom mig finns allt och jag håller inte inne med något.
Jag är mer..
Jag är värd att vara lycklig och jag vet att det finns så mycket lycka inom detta hus.
Kärleken här är stor.
Och jag har allt jag behöver här.

Så ta hand om er där ute..
Var lyckliga och glada,
älska och finn lyckan.

Stora varma kramar

Dagar som går,

Snart är julen här.
Jag fixar och donar och städar och fixar...

Det är snö utanför mitt fönster och jag njuter av att verkligen känna att jag finns här och nu.
Paket som ska slås in och hemligheter att bevara.
Det är mycket att göra men samtidigt är det skönt att bara vara här.

Ibland sitter jag still och funderar men det leder ingenstans så jag slutar..
Bättre då att bara fortsätta fixa allt som ska fixas och inte tänka så mycket.

Musiken spelas högt och jag sjunger med.
Det är så skönt att veta att man inte stör någon,
jag kan bara fortsätta så länge jag orkar...
Det absolut bästa med att bo så som jag gör!

Jag hoppas att ni där ute har en lugn och stillsam tid framför er nu,
ta till vara på varandra och tiden ni har tillsammans...
Ingen ide att stressa...det blir jul i alla fall....
Och ska ni ut  på vägarna så ta det lugn och försiktigt,
bättre att komma fram sent än inte alls.

Stora varma juliga kramar till er från mig

God jul och Gott nytt år!!

Dottern har fyllt år... och veckan som gått..

Det är otroligt hur tiden går och går..
I veckan fyllde dottern 16 år och vi firade henne med tårta och paket.
Hon blev väldigt glad över de strumpor jag stickat åt henne.
De är inspirerade av den brittiska serien Dr Who.

Så har vi haft en ganska stressig vecka med en massa måsten som ska göras.
Alla julsaker är nästan framme, förutom julgranen som jag alltid väntar med.

Hade besiktingstid för bilen i veckan och det gick bra.
Den har bakskärmar som bör fixas så de inte skadar.
Det måste jag försöka fixa men det får bli efter jul eftersom det är nog mycket just nu!

Nu är det äntligen fredag och jag ser fram mot helgen då jag ska fixa lite i huset men mest bara ta det lugnt och slappa.

Hoppas att ni får en bra helg där ute!

Kramisar

Stickar strumpor..

Jag har hittat en ny sak att pyssla med..
Jag har äntligen lärt mig att sticka strumpor.
De är inte jättefina än, men jag lär mig varje gång jag stickar.
Det är så skoj och jag har redan stickat fem strumpor.

Vintern har inte kommit än och jag saknar att skotta snö och bygga snögubbar.
Men den brukar ju komma så det är bara att vänta.

Kramar på er.

Kall bil!

Ett litet roligare inlägg!!
Frost som täcker bilen i härligt mönster!

Mina tankar om näthat och mobbing....

Många människor skriver blogg..
Om man skriver för sin egen del, som jag, eller om man skriver för att verkligen nå ut till andra har ingen betydelse egentligen!
Många är det som har tankar och funderingar som de vill skriva av sig av...
Förr, innan internet var de säkert såna som skrev insändare men då blev det oftast mera genomtänkt.
Idag kan man skriva av sig på en blogg.
Det kanske inte alltid är så intressant för andra att läsa men man skriver av sig vad man funderar på just då!

Att gå in och klanka ner på vad en annan människa skriver är hemskt.
Oberoende av vad den andra skrivit är det ändå den människans tankar och funderingar man klankar ner på.
Jag går ofta in på andras bloggar och läser.
Jag läser glada och ledsna inlägg.
Ibland oviktiga och ointressanta.
Men jag läser, tänker och så går jag vidare.
Har jag inget snällt att säga.......
Då är jag tyst.

Jag tror att man måste fundera innan man låter fingrarna dansa över tangenterna.
Jag tror på att vara storsint.
Jag skulle aldrig få för mig att skriva något som kan uppfattas som stötande.
Så ofta har jag skrivit på någons blogg och verkligen funderat på:
Är detta otrevligt?
Och har jag en enda känsla över att det jag skrivit kan uppfattas stötande för den som skrivit inlägget..
Då skickar jag inte iväg det.

Jag är medveten om att många fler har otrevliga erfarenheter av att blogga och jag tycker att det är hemskt att man inte kan få skriva av sig utan att det kommer sura kommentarer om det som är skrivet eller om den som skrivit det!
Men jag kan fortfarande inte förstå hur man kan.
Det är väl bara att sluta att läsa om det är irriterande.
Det är väl bara att gå vidare om man inte gillar den som skriver eller det den skriver om.
För mig är det ett stort frågetecken hur man kan vara så elak!

När jag skriver mina små inlägg,
är jag medveten om att ibland är det så fruktansvärt ointressant att läsa,
är jag medveten om att det ibland är stötande för andra,
är jag medveten om att jag är ganska oviktig och ointressant.
Men jag är också medveten om att jag skriver sånt som är viktigt för mig...oftast i alla fall...

Jag lever ett stillsamt liv,
jag målar och stickar och ser teve och läser böcker.
Jag umgås med mina vänner och familj.
De som är viktiga i mitt liv är de som jag har runt mig och en bit bort.
Jag vet att jag är lika viktig i deras liv som de är i mitt.
Jag vet inte hur många som bryr sig om vad som skrivs på den här bloggen...
Men jag ser att det är ganska många på statistiken.
SÅ för ganska många människor är det jag skriver ganska intressant.

Till dem som läser och tycker det är ganska viktigt eller totalt oviktigt...
Tack!
Tack för att ni läser och kommenterar.
Tack för att ni läser och inte kommenterar.

Jag skriver om mitt liv.
Det är ibland oviktiga saker,
men jag skriver bara sånt som jag kan stå för.
Jag lever ensam..
För att jag vill det.
I mitt hjärta finns många rum.
De största är för mina barn, min familj och de som jag kallar mina vänner.
Jag är varken kall eller hård,
Jag gråter ofta och skrattar ännu oftare.
Men jag accepterar inte att någon får mig att må dåligt.
Jag handlar utifrån mitt hjärta och det kommer jag aldrig sluta med!

Oj så långt det här blev..
Kanske stämmer det inte ens med innehållet och överskriften...
Men så är det ofta i min blogg...

Kramisar på er!