Åska i natt

och jag satt och njöt av det vackra som visades på himlen.
Jag satt där och tänkte att det måste vara meningen att
man ska titta på blixtar och höra dånet.
Himlen är mörk och världen håller andan.
Allt är tyst förutom regnet på taket.
I en biosalong är det alltid mörkt och tyst.
Allt lyses upp av filmen.
På samma sätt är det då det är åska.
Jag såg blixtrarna dansa, hörde dånet som följde.
Jag önskade bara en enda sak,
att T. skulle vara nära mig.
Att vi kunnat se detta tillsammans och värma varandra.

Jag har inte alltid gillat åskan.
När jag var barn gömde jag mig under bordet eller låg i sängen
med täcket över huvudet.
Jag trodde alltid att blixten skulle slå ner i huset eller i närheten.
Det var hemskt och rädslan följde mig genom ganska lång tid i mitt liv.
Men så åkte vi till Korfu.

Där och då botades min rädsla för åskan.
Hotellet var i närheten av ett stort berg och så började det att
åska.
Det mullrade och blixtrade.
Regnet öste ner.
Sedan gick åskan runt berget och man trodde att det kanske skulle dra bort.
Men det kom tillbaka, gång på gång.
Hela natten åskade det och en bra bit in på dagen.

Nu för tiden kan jag inte uppleva åska utan att få sitta på första parkett.
Så igår gick jag ut och satt under taket på min farstu.
Såg blixtrarna dansa och hörde mullret.
Räknade och förundrades.
Helt otroligt vackert och kanske lite skrämmande samtidigt.
Första åskovädret detta år.
Nu är det sommar!!

Kramisar