Tankar om livet

Har suttit och tittat på andras bloggar,
om allt möjligt.
Men mest har det en tid handlat om Autism.
Har många tankar om detta tillstånd.
Min underbara fantastiska son är autistisk.
Jag funderar varje dag på hur jag kan hjälpa honom bäst.
Kämpar med bilder och sätt att prata med honom.
Han har ett tilläggshandikapp, Epilepsi.
Han får en massa medicin för att försöka bota detta,
men det är svårt att få bukt med.
Livet är inte alltid lätt,
men den största gåvan jag fått är att jag fått lära mig
om hur jag själv faktiskt kan klara detta!
Att jag vacklar ibland är självklart.
Men jag gör mitt allra bästa.
Jag försöker göra livet för både honom och för storasyster till det bästa
jag kan ge dem.
Detta är den största anledningen till att jag köpte detta hus.
För att han skulle få springa runt i trädgården, säkert.
Att han skulle få klara gränser för var han kunde gå.
Och för att hans syster skulle få den frihet jag inte kunde ge henne i en lägenhet.
Att jag visste att hon var säker i området.

Nu sitter jag och funderar på om det var det allra bästa val jag kunde ha gjort.
Kanske hade det varit lättare att bo i lägenhet och slippa klippa gräsmattan, rensa ogräs och skottat snö.
Men jag sitter här och tänker,
de flesta sakerna jag oroar mig för kan barnen ha nytta av.
Jag och sonen brevid varandra medan jag styr gräsklipparen,
Jag och dottern brevid varandra mendan vi rensar ogräs och vet att Lucas är säker,
vi allihopa i snön tillsammans sammarbetar vi för att få ut bilen.

Kanske är det mycket jobb men det mesta gör jag medan barnen är i skolan,
för att kunna njuta av att vara tillsammans sedan då de kommer hem.
Kanske hade det varit lättare att göra allt detta med en man, men så ser det inte ut just nu och det är inget jag kan göra för att det ska bli så.
Det enda jag kan göra nu är att fortsätta läsa andras bloggar om autism,
leka med mina barn och försöka lära Lucas hur livet går till i den värld vi lever.

Bara en massa tankar om livet,
kramar på er!