Mitt i natten..

Ligger här och försöker sova.
Vet att jag måste för jag ska ju upp i morgon och göra sånt som jag inte hann idag.
Så fyller ju T i morgon och jag ska baka en tårta, eller köpa beroende på hur mycket jag hinner göra innan sonen kommer hem från skolan.
Vi ska fira hans födelsedag som om han vore här, minus presenterna som jag redan gett.
Vi ska sjunga och hurra och äta god tårta!
Kanske ska jag tom göra köttbullar som han gillar så mycket!
Saknar att inte kunna väcka honom på sängen med en kopp kaffe och en födelsedags frukost.
Att inte kunna kyssa honom och säga grattis personligen.
Men å andra sidan vet jag att han finns här i världen,
jag vet hur hans hud känns och hur hans röst låter.
Jag vet hur bra vi passar tillsammans och hur mycket lycka vi känner trots det stora avståndet.
Han är allt jag behöver förutom barnen och jag är så lycklig över att han känner samma sak för mig.
Men man kan ju få önska att det vore lite närmare!

Ikväll var jag och dottern på bio!
Det var en mycket bra kväll och vi skrattade och njöt över att få vara tillsammans.
Det är både hemskt och skönt att skicka iväg sonen till korttids.
Han behöver å andra sidan få vara borta från tråkiga mamma och syrran och träffa lite killar.
Säker på att även han haft en härlig kväll.

Ska försöka komma in på skola snart.
Vill så gärna gå konstlinjen för att lära mig allt det jag inte kan.
Skulle vara lycka och jag försöker verkligen göra allt för att det ska bli så!
Håll tummarna är ni snälla!

Nu ska jag återigen försöka sova,
natti natti kramisar till er där ute!