Väntan på vintern

Tänker tillbaka till sommaren.
Så fort den gick.
Den blinkade till och försvann.
Tänker på höstens under.
Ute är det kallt och grått men gräsmattan
är fortfarande grön med ett glittrande täcke av frost.
Vilken konstig känsla att vänta på vintern.

Förra året väntade jag på sommaren.
Längtade och såg framför mig hur underbart det skulle bli.
Det var det,
allt som jag hoppas på hände och mer därtill.
Jag fick uppleva ett helt nytt land.
Människor jag aldrig skulle mött gav mig mod och sedan
den lycka jag aldrig någonsin känt.
Den man som jag alltid sökt stod där på flygplatsen och väntade..
på mig.

Så hösten i en främmande stad.
Vackra dagar med hans hand i min.
Lugna promenader i lycka.

Hur ska då vintern bli?
Denna vinter som inte riktigt startat väntar jag på att få uppleva.
Är det bara en resa mot våren och sommaren?
Eller väntar jag på norrskenet som snart kommer att blossa över himlen?

Ett underbart år har det i alla fall varit.
Tack alla runt mig och de jag mött som påverkat mig så mycket.
Tack mitt <3 för allt mod du ger mig.
Tack mina kära vänner för den styrka ni ger mig.
Och mina älskade barn, tack för att ni får mig att se hur mycket längre jag kan nå.
För den kärlek ni visar mig.
Tack alla för den lycka jag fått!
Många varma stora kramar till er alla
Och ni där ute som läser min blogg, tack för att ni finns.
Ni är inte bara statistik på min blogg, ni visar mig att världen är stor!
Kramisar