Torsdag... snart helg..

Jag sitter här i mitt kök och äter frukost.
Sonen kommer snart hem till detta kaos som är vårt hus
just nu!
Jag försöker att tänka på allt bra som ska komma ur detta.
Men just exakt nu,
är det lite svårt.
Emelie sa till mig igår att så här fullt av folk har vårt hus
aldrig varit sedan vi flyttade hit.
Det stämmer så bra.
I vanliga fall är det jag, mina barn och eventuellt vänner till oss.
Då mamma bodde här var vi ibland fyra..
Men nu är det många.
Två snickare, en rörmokare och en elektriker som alla springer runt och
jobbar och ibland frågar.
Men jag är glad, även om jag kanske låter något annat.
Jag vet att det snart kommer att bli lugnt här igen.
Man vänjer sig väl vid allt antar jag.
Sådan är människan.

Lite svårt har det varit för Lucas som, med sin autism, inte har så lätt
att vänja sig vid sånt som är nytt och ovant.
I förrgår satte han sig i knät på ena snickaren och var lite ledsen.
I hans värld är det nog väldigt svårt att ta in,
alla konstiga ljud,
hur badrummet inte finns längre
och alla dessa män som springer in och ut med roliga verktyg.
Då jag tänker på det,
riktigt tänker på hur hans liv måste vara helt upp och ner nu,
blir det lättare att förstå hans utbrott och ilska.

Så idag ska vi återigen försöka ta oss iväg ett par timmar från detta kaos.
En tur till stan med siktet inställt på att försöka hitta en bra present till en kär väns son.
Får se om vi hittar något roligt.
Sedan får vi passa på att äta lunch borta,
då kanske vi har dragit ut på dagen tillräckligt länge för att ge snickarna och alla andra lite fritt spelrum.

Nu ska jag dricka resten av mitt kaffe och bara invänta sonen.
Dottern ligger fortfarande och sover och i mitt badrum jobbar en rörmokare tidigt.
Huset är ganska lugnt just exakt NU! ;)

Stora kramar till er därute.