Äntligen Fredag!!

Äntligen helg.
Ska bli fantastiskt skönt att sova så länge vi kan och bara ta det lugnt!
Visst det kanske blir tråkigt för barnen, jag är DUNDER förkyld.

Näsan är lika röd som Rudolfs,
Huvudet känns som Globen och
så gnäller jag som en tok också.
Allt jag gör, ojojojoj...
Ska jag böja mig ner, ojojoj!
Vet att jag har feber men vägrar kolla hur mycket.
Finns ju ingen anledning att veta det..
man blir ju bara mera sjuk då!
För då vet man ju hur sjuk man är....
Värst är nog att jag nyser så otroligt mycket!
Eller nä.... allt är värst.... *gnäller*

Usch vilket tragiskt inlägg!!!
Nej, det är bara att ta sig i kragen..
Ta en dusch och inbilla sig att det funkar!
Oftast gör det ju det.. man känner sig oftast bättre efter en dusch.
Sedan ska jag fixa lite hemma.
Städa lätt, bara så jag kan stå ut!
Orkar inte städa ordentligt, för det är jag för svag.
Men några tvättmaskiner ska jag nog orka sätta igång.

Hoppas att ni har en bättre fredag.
Att ni gör allt för att få en härlig helg och att ni myser ordentligt!
Stora kramar till er alla..
Tur egentligen att man inte smittar genom nätet.
På nätet låter man alltid frisk och det är väl en himla tur det!!

Kolla in det här...

Tänkte bara tipsa er, som läser denna blogg och jag tackar er för det varje gång jag ser er..
T. har fixat en sida till  mig..
Snälla kolla in den och lämna gärna kommentarer om ni vill!
Stora kramar

www.lindaelser.com

Ingen hemmafru men...

I dag har jag storhandlat och bakat.
Jag har fixat och grejat.
Vet inte varför men det har varit roligt leka hemmafru.
Jag hoppas att jag klarar av att fortsätta...

När jag växte upp var min mamma hemma under stora perioder.
Hon höll alltid hemmet rent och fint.
Bakade och gjorde stora måltider.
I mitt huvud var hon den perfekta mamman.
Visst vi bråkade och sånt, men jag visste att hon alltid fanns hemma om jag behövde gå från skolan
tidigare eller när jag kom hem.
Den tryggheten som det var vill jag att mina barn ska känna.
Men bläää!!!
Vad tråkigt det är att städa.
Den andra delen av den perfekta hemmafrun är rolig, ibland i alla fall.

Att baka och göra mat.
Oftast tycker jag att matlagningen är supertråkig.
Men så satt jag och tittade i min mormors kokbok och insåg.
Korv och sånt är inte skoj att göra.
Att hamna i en fälla där allt ska gå fort är hemskt tråkig.
Nu har jag ett par dagar gjort ordentliga maträtter och det är så skoj.
Om det kommer att hålla i sig kan jag inte veta men det är otroligt givande att se barnen
äta av maten, tycka att den är jättegod och vilja ha mera.
Visst tror jag att det kommer dagar då jag slänger fram en korvrätt men om man varvar det med annat så blir matlagningen roligare.

I morgon är tanken att jag ska baka bullar, vi får se hur sonen sover och hur jag sover.
Att ha en autistisk son gör att man måste vara flexibel och inte planera för långt fram i tiden.
Det gäller allt jag gör.
För om han sovit dåligt sover jag dåligt och då kan jag inte förvänta mig själv att jag ska kunna vara uppe då han åker till skolan.
Men jag ska försöka.
Även om det gör att jag kanske sover dåligare ett  par dagar gör det inte så mycket.

Nu ska jag kolla till köttfärslimpan i ugnen och eventuellt göra en sås på skyn.
*MUMS*

Ha en härlig middag därute vad ni än äter.
Kramisar

Lugnet före stormen...

Sitter här..
Allt andas lugn..
Klockan tickar stillsamt på väggen och radion spelar musik.
En kopp kaffe och två hembakta kakor.
Ute regnar det stillsamt.
Jag vet..
Jag vet att detta är lugnet före stormen.
Snart kommer de.
När jag skriver detta ler jag.
Det är barnen som snart kommer hem.
Jag är glad.
Tänk att två barn kan ge så mycket.
Både glädje och sorg.
Men de är här.
De ger mitt liv en mening.
Jag vet att de kan vara på hemskt humör.
Eller så är de glada!
En kopp kaffe och två kakor.
Ett annat ord för stryka.

De är mina, mina älskade barn.
Men de växer upp,
får egna viljor.
Jag hoppas varje dag att de ska ha kraft att gå sina egna vägar.
Även om sonen har sina handikapp vill jag att han ska hitta sin egen väg och vara lycklig.
Dottern pratar om vad hon ska bli när hon blir stor.
Nu senast är det flygvärdinna!
Tror det är efter att ha sett flygvärdinnorna på vår semester resa som hon gillar den tanken.
Före det var det arkeolog.
Men vad som än händer hoppas jag att hon är lycklig.
Det är det enda jag vill att hon ska bli.
Att hon hittar ett jobb och sånt kommer som en bonus.
Sonen skulle ha passat som bilmekaniker eller lokförare.
Nu vet jag inte vad framtiden har att ge honom..
Men så länge jag vet att han är lycklig gör det detsamma!

Klockan tickar på.
Snart kommer de hem.
Då ska jag ge dem fika och sedan ska väl andra sysslor göras.
Vi ska sitta här tillsammans och jag är säker på att det blir andra ljud
i mitt kök.
Dottern ska berätta om dagen och vi ska läsa i sonens bok vad han gjort i dag.
Lugnet före stormen..
får man säga så om sina barn?
Ja, jag tror inte att det är fel.
Det är ju lycka bakom orden.
Och jag kan inte bortse från att jag älskar storm.
När vinden ruskar i träden, regnet smattrar mot fönstren och man är inomhus.
Man är varm och trygg.

Varma kramar till er där ute.
Hoppas att ni hinner njuta av lugnet före eran storm.
Annars tycker jag att ni ska sätta er ner med en kopp kaffe och inse..
Lyckan är att ha någon som kommer hem och vänder upp och ner!
Lycka är barnen.

En härlig bild från Irland.

Att börja om

Har tittat igenom alla inlägg på denna blogg.
Tittat igenom orden och bilderna.
Sett hur jag längtar..och saknar..
och hur lyckan är att i morgon åka till T.
Så börjar saknaden om efter en tid med honom.
Saknad, längtan och lycka.

Men det är så.
Jag försöker hitta andra ord att beskriva detta förhållande.
Stryka!
Mod!
KÄRLEK!!!
Det är vad jag borde skriva om.
Hur mycket stryka det behövs för att klara detta.
Hur modiga vi är som vågar.
Och naturligtvis...
Hur stark och modig vår KÄRLEK är.

Sorgligt nog skriver jag inte så ofta om det.
På något sätt tror jag att det är underförstått.
Men det krävs nog nu.
Att sätta de känslorna på pränt.
Att erkänna.
Ja så här är det.
Det kräver otroliga mängder styrka och mod,
det krävs otroliga mängder kärlek.
Men vi har det.
Det finns i varje mening vi säger till varandra.
Det ni inte hör eller ser.

Skulle det varit någon annan hade detta aldrig funkat.
Men det är HAN.
Och det är JAG!
Tillsammans klarar vi detta för att vi är de vi är.
Vi ser och upplever på samma sätt.
Kanske undrar ni hur detta funkar.
Tro mig, ibland gör jag det också.
MEN!!
Det funkar för att vi är de vi är.
Hade jag varit en annan skulle det inte funkat.
Men vi vill och kan.
KÄRLEK!
MOD!
STYRKA!
VI!

Kramisar till er där ute!

Försöker titta på teve....

Försöker titta på Ensam mamma söker...
Så otroligt genant.
Jag gömmer huvudet bakom en kudde, tar upp en bok, leker med mobilen..
USCH!!!
Det är pinsamt att se vuxna människor göra bort sig.
Jag skäms alltid över såna här pogram.
Inte heller X-factor klarar jag att se.
Även då kommer kudden fram.
Därför sitter jag alltid med en bok och ser dessa pogram.

I dag kom min älskade son hem efter en helg borta.
Så underbart att krama honom och berätta för honom hur mycket jag saknat honom.
Han var busig hela dagen och vi hade en bra kväll.
Var så enormt stolt över honom i affären i dag.
Han gick bredvid mig och höll min hand.
Han visste exakt vad vi skulle ha och han hjälpte mig att plocka ner varorna i påsen.
Underbara unge.

Den andra underbara ungen är hos sin far och det verkar bra med henne.

I morgon ska jag, om det är soligt gå ut och fixa.
Det behövs målas lite till medan vädret fortfarande är lite varmt.
Sedan har jag ju fortfarande en hel stor trädgård att fixa i.
Bilen behöver en städning och jag har skjutit det framför mig länge nu.

Hoppas att ni har det bra i höstmörkret.
Tänd några ljus och ta en kopp tea i soffan framför ännu ett pinsamt pogram.
Kramisar

Veckan är slut

Söndag.
Jag gillar söndagar!
Då vet jag att en ny vecka börjar.
Rutiner och saker att göra hela tiden.
Men just denna söndag önskar jag att det vore helg.
Att barnen var borta tills på måndag och att jag nyss hade fått lön.
Då skulle jag åka till London och överraska T.
Han ska dit i jobb.
Jag önskar att jag kunde åka.
Jag kunde ligga på hotellet och äta sena frukostar.
Kanske ta en shoppingtur och komma tillbaka lagom till han kom tillbaka.
Vi kunde äta mat ute och vandra i ett nattmörkt London.
Vi kunde gå på museum och bara njuta.
Men det är inte läge, varken för honom eller mig.
Han har en massa saker att lära sig och jag har barnen och annat som ska göras i veckan.
Men jag önskar.

I dag ska sonen klippas.
Det kommer hem en kille till mig som ska försöka.
Jag hoppas att det funkar, då kan han komma tillbaka.
Det är svårt att få honom klippt då han inte sitter still alls.
Han är rörlig.. jag hoppas att jag kan distrahera honom med lite gott fika och datorn.
Förhoppningsvis går det bra och han får en fin frilla!

Ute regnar det, hösten är här och jag saknar sommaren.
Det var en kort sommar i år.
Undrar hur vintern blir och när den kommer?
Saknar inte alls snön och fasar redan nu för att skotta snö.
Men jag vet att det ska göras och jag vet att barnen hjälper mig.
Duktiga barn jag har!

Stora kramar till er därute.
Hoppas att eran helg varit bra och att ni har en härlig vecka framför er!
Kramisar