Att börja om

Har tittat igenom alla inlägg på denna blogg.
Tittat igenom orden och bilderna.
Sett hur jag längtar..och saknar..
och hur lyckan är att i morgon åka till T.
Så börjar saknaden om efter en tid med honom.
Saknad, längtan och lycka.

Men det är så.
Jag försöker hitta andra ord att beskriva detta förhållande.
Stryka!
Mod!
KÄRLEK!!!
Det är vad jag borde skriva om.
Hur mycket stryka det behövs för att klara detta.
Hur modiga vi är som vågar.
Och naturligtvis...
Hur stark och modig vår KÄRLEK är.

Sorgligt nog skriver jag inte så ofta om det.
På något sätt tror jag att det är underförstått.
Men det krävs nog nu.
Att sätta de känslorna på pränt.
Att erkänna.
Ja så här är det.
Det kräver otroliga mängder styrka och mod,
det krävs otroliga mängder kärlek.
Men vi har det.
Det finns i varje mening vi säger till varandra.
Det ni inte hör eller ser.

Skulle det varit någon annan hade detta aldrig funkat.
Men det är HAN.
Och det är JAG!
Tillsammans klarar vi detta för att vi är de vi är.
Vi ser och upplever på samma sätt.
Kanske undrar ni hur detta funkar.
Tro mig, ibland gör jag det också.
MEN!!
Det funkar för att vi är de vi är.
Hade jag varit en annan skulle det inte funkat.
Men vi vill och kan.
KÄRLEK!
MOD!
STYRKA!
VI!

Kramisar till er där ute!