Att finna styrkan att gå vidare..

Den finns där inne någonstans.
Men just nu känns den avlägsen.
Jag saknar, gråter och sedan skrattar jag åt något barnen gör.
Jag lagar mat, äter och kramas med barnen.
Men fortfarande finns den där saknaden djupt inom mig.

Jag går igenom dagar med den djupaste sorg kantat med strålande glädje.
Barnen,
Familjen och
Vännerna!

Jag har försökt att måla, men bara att hålla i penseln påminner om honom.
Jag skriver i min dagbok varje dag.
Varje dag är kantad med sorg,
svart och ibland helt ogenomtränglig.
Jag gråter.
Ibland tackar jag min stjärna för att jag faktiskt gråter.
De känslorna som jag har inom mig kommer ut, de är inte vackra.
De gör ont i bröstet..ja i hela kroppen.
Men de ska UT.

Jag tror inte att jag helt kommer över detta någonsin.
Jag tror att en del av mig alltid kommer att sörja att det inte lyckades.
Att det inte blev vi.
Kanske kommer jag vidare..
Kanske tar det tid.
Men glömma?
Nej aldrig.
Fortfarande vet jag vad känslan i  mitt inre heter..det är kärlek fortfarande.
Kärlekssorg.
Han är fortfarande den.
Men jag går framåt.
Kämpar för varje dag.
 Lätt, nej absolut inte.
Tar tid och styrka och jag kämpar.
Någonstans hittar jag styrkan.
Barnen, Vännerna, Familjen och Huset.
Hittar nya projekt varje dag.
För att distrahera mig själv.
Sedan kommer nätterna...då det är meningen att jag ska sova....
*SUCK*
Sömnen kommer inte..
Vrider och vänder på mig,
ena stunden är det för kallt, jag fryser in i märgen..
För att i nästa stund vara för varmt.
Regnet på mitt tak, som förr var sövande, håller mig vaken.
Sonen pratar HÖGT i sömnen.
*SUCK*
Eller kanske är det för många tankar i mitt huvud?

Sov gott där ute.
Ta hand om varandra
Kramar

Kärlek som tar slut..

Men aldrig försvinner.

Det är aldrig lätt när man går åt varsitt håll.
Smärtan sprider sig som is i mig.
Att veta att det tar slut,
tårar rinner som floder.
Jag är helt färdig,
huvudet värker av alla tårar..
För att inte tala om hur mitt ansikte ser ut.

Men i all denna sorg jag nu känner,
minns jag all glädje.
Lyckan över att vi hittat varandra.
Den kommer aldrig att försvinna.
Jag kommer alltid att minnas.

Orkar inte skriva något mera nu,
ska försöka äta lite.
Om ni har kärlek i era liv kom ihåg att vara lyckliga.
Uppskatta varandra i dag.
Njut av helgen.
Stora kramar till er där ute.

T. Du var och är... Amazing.

Inte vinter...än...

Första snön kom och smälte bort lika fort.
Det är skönt tycker jag för garaget är fortfarande fullt med saker som ska rensas bort.
Gräsklipparen ska ställas bort och bilen ska in i garaget.
Men än känner jag att jag har tid.
Även om jag tänkte exakt så förra året!

I dag blir det städning inne och ute.
Mycket som ska fixas innan barnen kommer hem.
Jag måste hitta en motorvärmar sladd till bilen och lite andra saker som jag inte vill ta med barnen på.
Att åka till affärer och sånt är svårt med Lucas.
Han gillar inte att vänta och det blir svårt med köer och folksamlingar.
Nästa vecka har de lov och då ska vi försöka att bara göra sånt som är skoj.
Så de blir trötta på kvällarna.
Antar att det mest blir sånt som man kan göra ute.
Lucas gillar verkligen att vara ute och det är underbart om det är varmt.
Måste försöka hitta en ny overall till mig.
Men det mesta kommer nog att lösa sig till det bästa så fort vintern kommit ordentligt.

Har ett par veckor suttit och funderat på vad jag ska göra med min trädgård till våren.
Nu har jag bestämt mig för att vintern kommer att spenderas med att fixa sånt som ska fixas inne men även kolla upp hur man gör med en trädgård.
Jag skulle vilja ha en mysig del av trädgården som jag och dottern kan fixa med.
Kanske lite odlingar och sånt som är kul.
Sonens del av trädgården är fixad till att inte vara skadlig för honom men den andra delen behöver lite mys.
Ska kolla upp och göra upp en plan för hur jag vill ha det.
Det kommer att bli mycket jobb men jag tror att det kan bli bra för mig och dottern att ha något projekt tillsammans.
Vi får väl se vad vi kommer fram till!

Hoppas att ni har en härlig höst där ute och att ni tänder mycket ljus och värmer er på kvällarna.
Många varma kramar till er.

Känner huvudvärken...

Den ligger där bakom ögonen...
Väntar...
Jag vill inte!
Jag har inte tid eller lust att ha huvudvärk idag igen!
Men jag känner den där bakom ögonen, den dunkar i takt med mina hjärtslag.
Blir att ta alvedon igen.
I dag igen.
*SUCK*

Barnen är vakna, de äter frukost.
Inte ett ord hörs.
De är trötta och det enda som hörs är musiken som alltid är på.
Jag skulle vilja stänga av musiken, men jag vet att de blir gladare av den.
Så den får vara på tills de åkt till skolan.
Sedan får tystnaden råda.
Kanske hjälper den mot den väntande huvudvärken.

Förstår inte varför jag ska ha denna J*VLA huvudvärk.
Är så trött på den!

Men solen bryter igenom molnen.
Snart är det helg och jag vägrar.
Jag vägrar att ha huvudvärk idag.
Har för många saker jag vill göra idag.
Jag vill fixa innan helgen och jag vill ha en härlig helg.
Kanske blir det fint väder!!??

Kramisar till er därute,
hoppas att ni har en bra dag!

Att hitta rätt ord...

Ibland kan jag sitta med fingrarna över tangenterna...
Med pennan i handen...
Med orden på insidan...
Men av någon anledning hittar de inte ut.
De stannar kvar inom mig..
Som hårda känslor knutna i magen.
Jag vill hitta dem..
Sätta dem på papperet..
Låta dem flyga ur mitt inre.

Men istället svävar händerna över de olika tangenterna...
Letar efter rätt bokstav att börja med..
Pennan leker fram krumelurer på papperet..
Men ingen krumelur liknar en bokstav.

Att det ska vara så svårt att hitta rätt.
Jag vet ju vad jag vill skriva..
Borde börja i den änden och sluta med att jag skriver??
Men varje försök slutar med att jag tar bort det från skärmen eller skrynklar ihop papperet.

Jag har alltid haft enklare för att skriva på vanligt papper..
Men idag sitter orden fast.
Här på datorn blir det bara meningslöst prat..
Som inte löser något av de hårda knutar av ord jag har inom mig.
De vägrar...

Ibland då jag inte kan skriva brukar jag måla, men den senaste tavlan gjorde mig fullständigt slut av känslor.
Konstigt att färg på en duk kan lösa några knutar... men inte alla.
Ibland är det bokstäver och ord jag söker i mitt inre.
De som är svårast att få att fastna på papperet.

Jag tror att man kan förlora något av den delen som man alltid haft inom sig..
Jag tror att jag har förlorat en del av mig som jag alltid kunnat ta fram när jag mår som jag gör just nu.
 Att kunna söka efter rätt ord har försvunnit ur mig..
De har svävat iväg och jag vet inte hur jag ska få dem att komma tillbaka till mig.

Kanske jag måste sluta måla för att kunna skriva?
Kanske måste jag sluta skriva för att kunna måla?
Kanske har inte det ena med det andra att göra?
Det kanske bara är en sån där dag?

Stora kramar till er därute..
Hoppas att solen skiner på er och att ni hittar orden,  sången eller tavlan i ert inre.

Dagarna bara springer iväg...

Redan oktober!
För ett år sedan skulle jag åka till Uppsala och träffa T.
Vi skulle ha en helg tillsammans.
Jag vet att jag var nervös och såg fram mot det så mycket.
Ett år sedan jag träffade mina vänner där också.

Ute har löven bytt färg, de är gula och röda de allra flesta nu.
Ungarna har vuxit ur alla kläder.
Snart dags för vinterkläder.

För två år sedan denna månad träffade jag T första gången.
Tänk vad tiden springer iväg.
Så lite jag visste om denna otroliga man.
Och ännu mindre visste jag om hur denna tid skulle bli.
Är så otroligt lycklig över att det blivit som det blivit.
Styrka är så många saker och man lär sig att man aldrig är fullärd.
Livet har så många olika vägar att ta.
Otroligt att man aldrig riktigt vet hur det kommer att bli.

Ser med glädje fram mot de kommande åren.
Tänk vad mycket jag kommer att uppleva.

Stora långa kramar till er därute.
Hoppas att ni har en härlig höst dag.