En bättre dag...

Livet går framåt.
Jag inser fakta.
Jag inser att vissa människor har en förmåga att ljuga om de mest underliga saker.
Det enda jag kan göra är att minnas att jag inte är oärlig.
Att jag värdesätter ärligheten jag själv har inom mig.
Tycker jag något säger jag det.
Känner jag något uttrycker jag det.
Ärlighet.
Sånt enkelt ord och så svårt för vissa att följa.
Men men.
Man kan inte ändra andra människor..
Den enda man kan ändra är sig själv!

Jag vet vem jag är.
Jag har bra sidor och jag har dåliga sidor.
Jag har aldrig gjort mig till något jag inte är.
Det ni ser, är det ni får.
Enkelt.

I dag ska Lucas till sitt korttids.
Jag och mamma ska till stan och kanske en tur till myrorna eller något.
Det blir en bra dag.
Jag ska passa på att handla så jag slipper ta med Lucas på det.
Det är så mycket enklare att göra själv.
Hans autism gör att han inte tycker om att gå i affärer.
Han får panik över alla människor.
Ibland skulle jag vilja ha en stor skylt med mig.
Där det står: "JAG ÄR AUTISTISK"
Bara för att andra ska förstå varför han är som han är.
Kanske skulle det göra andra människor mera förstående?!

Tack för att ni läser den här bloggen.
Jag kan tänka mig att den kan bli lite tråkig ibland.
Men jag ska försöka skärpa mig!
KRAM

Sommarlov...

Sköna dagar,
solsken och mygg..
Varma sommarvindar,
svalor som flyger förbi.....

Ja, det är vad jag hoppas på för sommaren.
Att jag kan njuta av dagarna som kommer.
Utan att för många tankar ska komma och förstöra.
Att jag kan gå vidare och framåt.

Men det är svårt att inte tänka...
"för ett år sedan"

Jag tror att det är många som inte förstår varför T lämnat ett så stort hål i mig.
Jag ska försöka förklara...

Jag har hela mitt liv sökt efter något mera.
Jag har sökt efter något som jag inte kunnat sätta ord på själv.
Så träffar jag T.
Varje gång vi ses är det via internet.
Det blir en förälskelse i själva förälskelsen.
Jag börjar öppna mig för honom och visar sånt jag inte vågat visa andra.
Det kräver mod men jag känner att jag är ganska säker eftersom vi sitter vid datorerna.
Han kan inte förstöra så mycket tror jag då.
Men sedan ses vi i riktiga livet och jag inser att jag är förälskad i honom.
Jag lägger ner hela mig i det.
Men egentligen, mot slutet, kändes det som om det inte ledde någonstans.
Och jag är fast i funderingar på varför och hur jag ska kunna lita på någon man igen.
Han tog så mycket av mig.
Jag trodde att jag skulle kunna gå vidare ganska fort men jag är fast i funderingarna.
Jag vet att det inte är någon ide att försöka skynda på, det måste få ta den tid det tar.
Jag vet att ni säkert är trötta på att höra om honom och jag ber om ursäkt för det.
Men just nu är jag fast i den här fasen.
Jag vet att jag kommer att komma vidare som en starkare människa men just nu är jag svag.
För att kunna bli stark måste man våga vara svag och jag är inte rädd för att minnas allt jag  minns.
Tids nog kommer jag att kunna le åt det jag trodde vi hade.
Tids nog kommer det inte att göra så här ont.

Jag är otroligt glad över att jag har mina fantastiska barn som hjälper mig vidare,
min fantastiska familj och mina fantastiska vänner.
Det är sånt man behöver för att kunna gå vidare.
Och jag är otroligt glad över att jag har er läsare här.
Tack.

Himlen är blå.
Det blåser ganska mycket i dag och jag vet inte vad vi ska hitta på.
Kanske blir det bara en lugn hemma dag då vi försöker fixa sånt som behöver fixas.
Kanske hittar vi på något.
Vi får se!

KRAMAR till er alla där ute.
Kom ihåg...
För att vara stark måste man våga vara svag.

11 år...

I dag fyller min son 11 år.
Tänk vad fort tiden går.
Känns som om det var nyss han var bebis och nu springer han omkring i full fart.

Tänk så mycket jag fått uppleva under dessa 11 år.
Han har haft EP, fått diagnoser hit och dit och lärt sig att prata.. Ett tal som ganska fort försvann.
Men i dag är han den underbara lilla kille, han har sån fantastisk humor, han älskar motorer.
Han älskar att vara ute i naturen, att bada och att arbeta.
Han älskar att hoppa på studsmattan.
Min tid går åt att passa honom.
Ständig övervakning.
Men det är det värt..
Han är orädd och snabb.

Det finns där ständigt, hans diagnoser.
Men i dag ska jag koncentrera mig på att han, utan alla diagnoser, fyller 11 år.
Ibland tänker jag på vad han skulle velat säga, fast han inte kan.
Jag tänker på andra 11 åringar som kan berätta vad de önskar sig.
Vad önskar sig en 11 åring, en utan diagnos?
Kanske är det böcker, spel och pengar..

Han får en massa leksaker, traktorer och vattenleksaker.
Han älskar ju att bada.
Jag och dottern har bestämt att vi ska baka en tåg tårta!
Hoppas att han tycker att den är fin.
Jag hoppas att hans dag blir bra.
Han har går och lägger sig i kväll med magen fylld av tårta och sängen fylld av leksaker.
Med ett leende på läpparna!

Grattis min lilla prins,
tänk så stor du är.
Jag älskar dig så mycket!

Ha en bra dag därute!
Kram

Sommar....

Underbara sommar!!!
Snart slutar barnen skolan och då sätter sommaren fart på riktigt!
Har en massa projekt och saker jag vill göra denna sommar.
Känns konstigt att inte åka till Irland samtidigt som det känns riktigt skönt att bara få rå om huset och trädgården.
Jag har så mycket som jag vill göra.
Det är trädgården som ska fixas och jag vill ha ett äppelträd och så är det naturligtvis gräsklippning och ogräsrensning.
Jag vill fixa till i uterummet.
Jag har så många ideer som jag vill göra klart innan det är vinter igen.
Till hösten har jag bestämt att jag ska fixa till i köket och i vardagsrummet.
Naturligtvis har jag en massa möbler att måla och en massa andra saker i huset.
Det är en underbar form av distraktion.

Sedan har jag funderingar på att skaffa en hund.
Jag tror att det behövs någon som hjälper mig att komma ut på promenader då barnen inte är hemma.
Någon som får mig på andra tankar.

För tankarna är, tyvärr, fortfarande på honom.
Jag har testat att måla möbler på kvällarna och jag har försökt att läsa böcker, men jag har insett att det som funkar bäst är att vara ute.
Motion och sånt som gör mig trött är bäst.
Det är inte så att jag medvetet sitter och tänker på honom utan mera att ljud eller lukt får minnes bilder att dyka upp.
Jag blir lika irriterad varje gång men jag vet hur jag funkar.
Det är ingen ide att försöka mota bort dem..
Jag måste igenom dem innan jag har kommit ut på andra sidan.
Det får helt enkelt ta den tid det tar.
Jag har inte bråttom.
Jag har all tid i världen.

Nu har alla barn (alla två) kommit hem och vi ska fixa lite i hemmet.
Sedan blir det nog en tidig kväll för dem.
Sonen fyller år på fredag och jag har massa saker jag vill baka innan dess.
Tänk, han blir 11 år.
Min stora lilla kille.

Hoppas att ni har det bra därute!

Kramar