11 år...

I dag fyller min son 11 år.
Tänk vad fort tiden går.
Känns som om det var nyss han var bebis och nu springer han omkring i full fart.

Tänk så mycket jag fått uppleva under dessa 11 år.
Han har haft EP, fått diagnoser hit och dit och lärt sig att prata.. Ett tal som ganska fort försvann.
Men i dag är han den underbara lilla kille, han har sån fantastisk humor, han älskar motorer.
Han älskar att vara ute i naturen, att bada och att arbeta.
Han älskar att hoppa på studsmattan.
Min tid går åt att passa honom.
Ständig övervakning.
Men det är det värt..
Han är orädd och snabb.

Det finns där ständigt, hans diagnoser.
Men i dag ska jag koncentrera mig på att han, utan alla diagnoser, fyller 11 år.
Ibland tänker jag på vad han skulle velat säga, fast han inte kan.
Jag tänker på andra 11 åringar som kan berätta vad de önskar sig.
Vad önskar sig en 11 åring, en utan diagnos?
Kanske är det böcker, spel och pengar..

Han får en massa leksaker, traktorer och vattenleksaker.
Han älskar ju att bada.
Jag och dottern har bestämt att vi ska baka en tåg tårta!
Hoppas att han tycker att den är fin.
Jag hoppas att hans dag blir bra.
Han har går och lägger sig i kväll med magen fylld av tårta och sängen fylld av leksaker.
Med ett leende på läpparna!

Grattis min lilla prins,
tänk så stor du är.
Jag älskar dig så mycket!

Ha en bra dag därute!
Kram