Gott Nytt år

Snöflingor dalar sakta utanför mitt fönster,
barnen myser,
katten går på upptäcksfärd
och jag sitter här med mitt kaffe och njuter.

Ett nytt år står för dörren.
Snön som faller i dag ska en dag smälta bort
och ge plats för maskrosor och spröda grässtrån.

Önskar er alla ett riktigt gott  nytt år,
Många många kramar till er alla!

Snart nytt år...

Om några dagar blir det nytt år.
Tiden går, ibland sakta och ibland fort.
I mina dagböcker, som jag skriver för hand, står alltid vid denna tid på året:
"jag önskar att nästa år blir bättre än det som varit"

Oftast ser tiden likadan ut.
Konstigt med tiden.
Den går och går.
Barnen växer, blir större och årstiderna växlar..
Ändå känner jag mig som densamma.
Fast vissa dagar känner jag mig som 120 år.

Så ofta tänker jag på det jag har..
det jag har att vara tacksam över.
Min familj, mina barn, mina vänner och  mitt hus.

Så ofta i denna blogg har jag skrivit om förlorad kärlek.
Det är fortfarande något jag saknar och som inte finns i mitt liv.
Trots att jag skulle göra mycket för att den skulle finnas här.
Tankar på T och M.
Hur jag ändå var lycklig, fast otroligt olycklig.
Hur känslorna var så motsägande.
Ena stunden otroligt lycklig, nästa otroligt olycklig.
Saknad.
T finns fortfarande i mina tankar trots att jag borde gått vidare och framåt.
Han är saknad.
Men så ofta har jag funderat på detta med kärlek.
Det är något som är få förunnat att känna riktigt kärlek, och de som lyckas...
De har en skatt som vi andra aldrig får uppleva.
Jag har älskat ofta och så intensivt som jag bara kan,
och jag är glad över att kunna säga..
Jag kan älska!
Jag kan älska på avstånd och nära,
intensivt och flammande..
Men så ofta då man älskar med en hetta som flammar upp..
så slocknar den fort och blir till aska...

Jag är glad över att jag har fått uppleva kärlek i alla dess former.
Därför gör det inte så mycket att vara ensam.
Jag är nöjd över att vara själv just nu.
Jag vill hitta kärlek som är trygg och lugn.
Men jag har inte bråttom.

Jag önskar er alla där ute ett riktigt härligt gott nytt år..
Lev, Älska, Gläds, Skratta och Gråt.
Njut!!

Kramar

Sonens skola..

Att ha ett handikappat barn,
ett barn som kräver mer av både mig och andra runt honom.
Varje dag är en kamp om att han ska ha det han har rätt till.
Under en period har det varit väldigt jobbigt med skolan.
Han är utåtagerande och det påverkar skolan.
Det har gått bra under så många år.
Men nu har allt skitit sig.

De anser att han måste få komma någonstans där han har det lugnt runt sig för att han ska kunna koncentrera sig... han har ju faktiskt ADHD så det är svårt med det men nåväl.
Nu har de hittat ett ställe för honom.
Ett ställe som de tycker passar för det ändamål att han ska kunna koncentrera sig......

Det är en vanlig lägenhet,
i ett vanligt hus!
Utan rätt säkerhet runt honom.
Utan ett staket runt en liten bakgård.
Det är nära till en väldigt tung trafikerad väg,
det är nära till andra trafikerade vägar,
det går en liten bäck en bit bort.
Detta ställe anser de är det bästa för min son!!
Den ligger på andra våningen med en hiss rakt utanför dörren.
Han älskar hissar så han kommer bara att vilja vara där ute.
Här anser de att han ska kunna koncentrera sig och vara lugn.
De lyssnar inte på att jag säger att det inte kommer att funka på grund av hissen,
på grund av de vägar med trafik och på grund av den bäck som finns i närheten..
Men de lyssnar inte.
Så lägenheten på andra våningen, med hiss och allt annat ska bli sonens "skola" under en tid.
Den ska anpassas inomhus för honom.
Och då han är där ska jag sitta här och vara orolig....
Han ska till ett ställe som jag anser inte duger åt honom.
Men det är ingen som lyssnar på vad jag säger..