Snart nytt år...

Om några dagar blir det nytt år.
Tiden går, ibland sakta och ibland fort.
I mina dagböcker, som jag skriver för hand, står alltid vid denna tid på året:
"jag önskar att nästa år blir bättre än det som varit"

Oftast ser tiden likadan ut.
Konstigt med tiden.
Den går och går.
Barnen växer, blir större och årstiderna växlar..
Ändå känner jag mig som densamma.
Fast vissa dagar känner jag mig som 120 år.

Så ofta tänker jag på det jag har..
det jag har att vara tacksam över.
Min familj, mina barn, mina vänner och  mitt hus.

Så ofta i denna blogg har jag skrivit om förlorad kärlek.
Det är fortfarande något jag saknar och som inte finns i mitt liv.
Trots att jag skulle göra mycket för att den skulle finnas här.
Tankar på T och M.
Hur jag ändå var lycklig, fast otroligt olycklig.
Hur känslorna var så motsägande.
Ena stunden otroligt lycklig, nästa otroligt olycklig.
Saknad.
T finns fortfarande i mina tankar trots att jag borde gått vidare och framåt.
Han är saknad.
Men så ofta har jag funderat på detta med kärlek.
Det är något som är få förunnat att känna riktigt kärlek, och de som lyckas...
De har en skatt som vi andra aldrig får uppleva.
Jag har älskat ofta och så intensivt som jag bara kan,
och jag är glad över att kunna säga..
Jag kan älska!
Jag kan älska på avstånd och nära,
intensivt och flammande..
Men så ofta då man älskar med en hetta som flammar upp..
så slocknar den fort och blir till aska...

Jag är glad över att jag har fått uppleva kärlek i alla dess former.
Därför gör det inte så mycket att vara ensam.
Jag är nöjd över att vara själv just nu.
Jag vill hitta kärlek som är trygg och lugn.
Men jag har inte bråttom.

Jag önskar er alla där ute ett riktigt härligt gott nytt år..
Lev, Älska, Gläds, Skratta och Gråt.
Njut!!

Kramar