Sonens skola..

Att ha ett handikappat barn,
ett barn som kräver mer av både mig och andra runt honom.
Varje dag är en kamp om att han ska ha det han har rätt till.
Under en period har det varit väldigt jobbigt med skolan.
Han är utåtagerande och det påverkar skolan.
Det har gått bra under så många år.
Men nu har allt skitit sig.

De anser att han måste få komma någonstans där han har det lugnt runt sig för att han ska kunna koncentrera sig... han har ju faktiskt ADHD så det är svårt med det men nåväl.
Nu har de hittat ett ställe för honom.
Ett ställe som de tycker passar för det ändamål att han ska kunna koncentrera sig......

Det är en vanlig lägenhet,
i ett vanligt hus!
Utan rätt säkerhet runt honom.
Utan ett staket runt en liten bakgård.
Det är nära till en väldigt tung trafikerad väg,
det är nära till andra trafikerade vägar,
det går en liten bäck en bit bort.
Detta ställe anser de är det bästa för min son!!
Den ligger på andra våningen med en hiss rakt utanför dörren.
Han älskar hissar så han kommer bara att vilja vara där ute.
Här anser de att han ska kunna koncentrera sig och vara lugn.
De lyssnar inte på att jag säger att det inte kommer att funka på grund av hissen,
på grund av de vägar med trafik och på grund av den bäck som finns i närheten..
Men de lyssnar inte.
Så lägenheten på andra våningen, med hiss och allt annat ska bli sonens "skola" under en tid.
Den ska anpassas inomhus för honom.
Och då han är där ska jag sitta här och vara orolig....
Han ska till ett ställe som jag anser inte duger åt honom.
Men det är ingen som lyssnar på vad jag säger..