Försvunna ord..

Jag söker en anledning i allt men hittar ingen.
Ingen annan än att jag ska vidare framåt hela tiden.

Vad finns kvar därute för mig att lära mig?
Så många lärdomar trots min ålder.
Men det är väl först då man tror sig vara lärd man inser att man har en hel värld kvar att lära sig om.

Livet är inte enkelt.
Men glädjen i mitt liv är det.

Trots allt..
Jag vet att det finns någon därute som vill lära sig allt om mig och som jag kan lita på i alla lägen.
Jag vet att jag är värd kärlek och även om den inte kommer nu eller i morgon..
Vet jag att han finns där ute.

Jag tänker aldrig tillåta annat än ren lycka.
Allt annat är inte värt det.

Jag vet att många i min situation hade lagt sig ner och dragit filten över skallen.
Men det har jag gjort så länge.
Detta har lärt mig så många saker.

Jag såg mig själv utifrån och insåg.
Att T. inte är med mig är för att han ansåg att han var värd något bättre.
Det är så.
Jag kan för första gången på väldigt länge säga att jag helt och fullt önskar honom all lycka i livet.
Han tog hand om sig själv och valde att inte nöja sig med hur "vårt" liv såg ut.
Det är det jag måste göra.
Ta hand om mig själv, inte glömma bort hur ensamheten känns, inte glömma bort att aldrig bli självupptagen, att alltid komma ihåg att för att hitta kärlek måste man först älska sig själv.

Det gör jag.
Jag vill bara ha det som är bäst.
Jag vill leva ett lyckligt liv och det är vad jag tänker göra!

Jag vet att jag klarar mig själv, så hittar jag inte rätt kommer jag att vara själv.
Jag tänker inte låta något hindra min lycka!

Kram på er där ute.