Tankar i trädgården

Solen skiner, äntligen.
Sonen leker i trädgården och jag krattar.
Det är en sån syssla som är bra..man hinner tänka så mycket.

Tänker på det här med att dejta.
Många gånger kan man förlora hoppet.
Ibland tänker jag att det bästa nog är att förstå att jag är bäst själv.

Men jag vet vad jag vill ha.
En man som jag kan vara mig själv med.
En händig man som hjälper mig i trädgården.
Vi skrattar och hjälps åt.
Han förstår och jag förstår.
En jag kan visa mig svag inför, men även den styrka som är jag.
Efter vi jobbat hårt sitter vi och pratar om allt och ingenting.
Jag behöver en man som redan är hel, som vet vad han är och vad han behöver.
För jag är hel.
Jag vet vad och vem jag är.
Jag vet mina fel och brister, mina styrkor och egenskaper.
Jag har lärt mig att älska mig själv och accepterar mig.
Det vill jag att han med gör.

Många har sagt till mig att jag är fel.. att mina brister gör mig hård och kall.
Men det är fel.
Jag är inte kall, jag är försiktig.
Det är en egenskap jag värdesätter.
Man behöver inte rusa på, det kan ofta gå till överstyr och skapa mer problem än man ville ha från början.

Det enkla är oftast det rätta.
Jag ska lära mig att lita mer på min magkänsla,  den har aldrig haft fel så här långt.
Den berättar för mig hur saker och ting i verkligheten är.
Känns det för bra för att vara sant är det oftast inte sant.

Nu ska jag fixa lite kaffe och fika.
Solen fortsätter att skina och sonen leker vidare!

Hoppas ni har en underbar helg
Kram