Vad jag önskar att ....

Jag bodde i en stuga i skogen!!
Mina grannar sätter fart och klipper ner MIN häck, på deras sida.
JAG vet att de måste fråga om det går bra men det gör de inte.
När jag sedan påpekar detta kommer hela "sagan"......

De anklagar MIG för att taxin kör på deras gård..
De anser att taxin är MIN??????
De gnäller om min hund och allt däremellan!
Jag blir så trött på oförstående människor.

Jag har ett handikappat barn som behöver taxi från och till skolan.
Jag kämpar med oförstånd hela dagarna.
Att inte ens kunna ta för givet att där man bor ska man få vara i fred..
Det är helt sanslöst.
Och jag skulle ju bara förstå att deras sällskap ville stå på min gård,
det hade ju bara hänt EN gång?!
Vad har det för betydelse??

Har nu i alla fall tagit kontakt med en firma om häcken och ska höra vad de tar för att klippa ner den!
Då blir det ju i alla fall inga bråk om det.
Att grannarna inte sätter upp ett staket kan jag inte förstå, men jag antar att det är för att de är för snåla!

Är så trött och önskar som så många gånger förr att jag aldrig flyttat hit.
Men detta hus är för mig och mina barn, grannar kan dra så långt in i....
Bäst att avsluta den meningen i tankarna tror jag!

Stora kramar till er där ute,
hoppas att ni har bättre grannar och att ni tar hand om er!

Det här med grannar...

För mer än en vecka sedan upptäckte jag att grannens besök stod på min gård och vaggade sin barnvagn.......!

Jag sa till henne att hon inte fick stå på min gård för min son skulle snart komma hem.
Hon blev sur och ifrågasatte varför?!
Jag sa till henne att min son är autistisk..
Hon fräste något som jag inte hörde och gick upp till min granne igen.

Det som retat mig under så lång tid att jag nu måste sätta mig och skriva är att det är så ouppfostrat att göra en sådan sak.
Utan hänsyn ställa sig någonstans där man faktiskt inte hör hemma.
Det klassas som hemfridsbrott och kunde anmälas.
Men jag tänkte för mig själv att jag skriver ett brev till grannen om respekt och hänsyn.
Har inte fått något annat än skratt för det.

Saken är den att det finns många anledningar till detta.
Jag bor som jag gör för att slippa grannar som stör min son,
jag bor som jag gör för att han ska kunna vara ute och för att han ska få den friden han behöver.

När folk ställer sig på min gård och han skulle se det förstår han inte varför den personen står där,
ärligt talat det gör inte jag heller.
Det är mer skugga på min gård och grannens gård ligger bättre till om man vill ha sol.
I alla fall om man inte går på min baksida.
SÅ jag kan inte förstå varför hon skulle stå i skuggan vid mina soptunnor med ett litet barn?
Det kan väl inte vara trevligt att stå i närheten av soptunnor?

Men saken är den att jag fått anpassa mig efter dem,
jag kan inte klippa min häck på deras sida eftersom jag inte får gå på deras gård och jag har fått lov att säga till taxi chaufförerna att vara noga med att inte köra på deras gräsmatta..
För det är saker som de, Grannarna, stört sig på.
Men då jag inte vill ha främmande människor gåendes på min framsida då skrattas det åt.

Kan inte ens börja förstå hur de tänker och jag vill inte veta det heller.
Men det är fruktansvärt ohyfsat och respektlöst.

Men ok, de kanske tycker det är löjligt,
men då kan väl de komma och förklara för min son....
Lycka till!
Och så kan de förklara tjusningen med att stå bredvid fulla soptunnor i skuggan då det är varmare och skönare vid dem.
Kanske är det soptunnorna som de var intresserade av, vad vet jag?!


Gick och hämtade min post i dag och hörde hur de pratade om det och skrattade.
JA, skratta ni, för det är fortfarande MIN gård och MITT beslut om VEM som kommer till MIG!
Det är helt otroligt!!

Men jag antar att det är bara att ställa sig upp och borsta av sig.
Kortsynthet är ärftligt och tyvärr är det så att man inte kan ändra människor.
De kan inte tänka sig in i andra människors situation..
Så det är ingen ide att försöka ens.

Hoppas att ni har bättre grannar och att ni tar hand om varandra!
Kram

Virkning, liv och allt möjligt...

Har ju upptäckt att det är fruktansvärt skoj att virka..
Det är det jag sysslar med just nu..
TV är på men jag tittar inte riktigt..
Jag räknar, låter nålen gå och känner garnet mellan mina fingrar..
Underbart.

Det blir faktiskt allt möjligt..
Så långt har jag gjort två filtar, en mössa, tre halsdukar, en matta, lite dukar, massor av blommor och en väska..
Så underbart skoj och rogivande.
Jag tänker inte, jag räknar, känner och funderar på hur jag bäst löser olika saker, vilka färger som passar och vilka som inte passar.
Behöver inget mera just nu.

Annars så går livet på..
Inte mycket förändras..
Jag umgås med mamma och barnen..
Gör det jag ska och belönar mig med att virka några varv.

Ibland tänker jag på den där låten med Simon och Garfunkel, I am a rock...
De sjunger att de har hört talas om kärlek men att de inte vill uppleva den igen, för utan den hade de inte gråtit..
Det är så det känns för mig.
Utan kärlek hade jag inte gråtit utan fått vara stark.
Så den klarar jag mig utan.
Men istället för böcker och poesi som de tröstade sig med så tröstar jag mig med familjen, mina älskade barn och mitt garn!

Jag är lycklig och det är det jag vill med mitt liv.
Att jag inte är i ett förhållande ändrar inte på det.
Detta är min tid och jag bestämmer själv..
Och jag bestämmer att jag inte vill ha något annat än just det som jag har!

Nedan följer lite bilder på mina alster!
Kram på er

Lycka

Dropp från taket,
Ledighet.
Allt här
andas lugn..

Lycka!

Jag är så glad över allt det vackra i mitt liv.

Vårkänslor...

Trots att snön fortfarande ligger djup överallt så sköljer vårkänslor över mig.
Jag satt i min bil och bara kände att äntligen...

Äntligen är jag stark igen.
Äntligen är jag redo för en ny sommar med kärlek och dejting.

Jag känner mig glad och stark,
känner att det kan bara bli bättre.
Någonstans där ute väntar han på mig och jag tror...
jag tror och hoppas att jag snart träffar honom.

Jag vet vem jag är,
jag vet vad jag behöver..
jag vet att jag klarar mig själv om jag måste..

En härlig känsla och en otrolig frihet.
Äntligen är jag hel igen!

Lugnet sprider sig i min mage och jag vet att han finns därute.
Han väntar på mig och vårt möte!
Lycka!

Kramar på er

Styrka!

Jag ser tillbaka, jag ser framåt..
Jag hör barnen runt mig,
jag pratar med mamma i telefon.
Styrka!

Jag promenerar med min hund,
jag tvättar,
jag lagar mat.
Styrka!

Jag skrattar åt löjliga program på teve,
jag är stolt över mina barn,
jag gläds åt mina stickade strumpor.
Styrka!


Många vill klanka ner på den styrkan jag har.
Många vill att jag ska bli bruten, men jag går vidare.
I ensamheten kan jag ibland gråta men så fort solen skiner nästa dag,
då är jag stark igen.

Jag har inget behov av något annat.
Det jag behöver finns här runt mig.
Kanske retar det någon att jag klarar mig,
men jag bryr mig inte.
Jag vet att jag är stark och att jag har allt jag behöver här.

Min styrka kommer från dem jag har runt mig,
mina barn,
min mamma
och kärleken till dem!

Kramar

Stormig natt..

Natten som gick var hemsk..
Det blåste storm utanför mitt lilla hus och jag var rädd att något skulle blåsa sönder.
Men nattens storm har gått vidare och nu skiner solen här.

Vi tar det ganska lugnt i dag, det är ju ändå söndag och då ska man ju vila..
Än så länge har vi bara ätit brunch och sedan slappat.
Lucas har hunnit bada och jag har hunnit sätta igång en tvättmaskin.

I natt funderade jag på det här med kärlek.
Kom fram till att jag trivs så bra med mig själv och barnen att jag vägrar ta in någon annan här.
Vill inte förstöra det som vi har!
Visst skulle det vara skönt med en man runt huset, helst som det var igår att stormen ven utanför.
Då var jag både rädd och ensam.
Men nu skiner solen igen och det som var är glömt.

Av rädsla är jag hellre ensam.
Det är vad all dejting och förhållande har lett mig.
Nu känns det ganska skönt, men det har varit tufft ett par år nu.
Jag vill inte vara ensam för evigt, men just nu är det bara det jag vill.
Kanske sedan då jag känner annorlunda...

Kärlek är svårt.
Man ska anpassa sig till en annan människa.
Man ska låta han ha sitt utrymme och samtidigt ha kvar sitt eget.
Jag tror att det är bäst att vara ensam med allt som pågår i mitt liv.
Till slut tror man på alla ord om hur elak man är och hur kall man är.
Jag vet att det inte är hela sanningen men den är stor nog.

Jag har ju allt jag behöver.
Det kan väl inte störa någon om jag väljer att vara ensam?
Hoppas det i alla fall!

Kram på er där ute!