Funderingar i natten..

Som alltid funderar jag på natten då hela huset är tyst och jag snart ska sova.

Funderar på mitt liv och mina val.
Och jag inser att de flesta av mina val kommer från att jag inte längre vill utsätta mig själv för smärta.
Kanske är det dumt att sitta här i mitt hus och inte vilja ha något mer än det jag har?!
Men det är mitt val.

Jag är nöjd med hur mitt liv ser ut.
Visst finns det saker jag skulle velat ändra på om jag kunnat men de flesta saker är jag tillfreds med.

Att välja att vara ensam är så fel i Sverige och i hela världen.
Men jag är nöjd.
Jag har mina barn och min familj och det är allt jag behöver.
Jag har mitt hus och mina intressen och kanske är de inte vad andra kallar fullkomliga men jag är nöjd.

Så många kämpar här i världen och livet ser så annorlunda ut för så många människor.
Det finns människor i mitt land som lider och gråter.
Det finns krig som gör att människor måste fly.
Att då jag väljer att leva ensam och är nöjd med det ska inte vara så speciellt.
Så många som har det så svårt.

Alla dessa stackare som flyr från Syrien och som kämpar för att överleva,
de är de som har det svårt och jag är så tacksam över att just jag blev född i Sverige.
Även om det är många saker som jag lätt skulle vilja ändra på,
folks syn på så många saker.
Men jag har fått vara fri,
fått vara stark
och fått veta att jag har rätt att bestämma.

Mitt hjärta lider med alla dessa flyktingar
och alla dessa som inte fått dessa möjligheter som vi tar för givna.
Jag önskar att jag kunde göra en skillnad och kanske är det att lägga några stackars slantar i en pappersmugg.
Eller så köper jag extra mycket mat och delar med mig med den som sitter där ute och väntar.
Det är så lite men betyder så mycket för den som inget har.
För mig hjälper det att veta att den stackaren har mat för i dag,
kanske rensar jag ut bland mina kläder som jag ändå tänkt slänga och ger dem, så jag ser att de slipper frysa en stund.
Det kostar mig inte så mycket och jag vet vilket överflöd jag lever i.
Önskar att flera kunde tänka på det.

Stora kramar till alla där ute som fryser och är hungriga,
som gått långt och är trötta
som tackar sin lyckliga stjärna över att vara här i Sverige efter allt de gått igenom.

och till alla de som försöker hjälpa till,
kram

Spegelmänniskor...

Jag har en teori..

Jag tror att vissa människor här i världen är Spegelmänniskor.
Jag tror att dessa speglar dem de möter.
De speglar deras känslor och hur de är.

De människor som möter dessa människor blir smickrade över hur uppmärksamma de blir.
De möter vänlighet och blir glada över det.
De kan berätta och berätta,
spegeln tar emot och de får ösa ur sig allt de tänker på.
De tror att de känner spegelmänniskan.

Men det gör de inte.
För vem vet vad som finns bakom en spegel?
Vem vet hur väggen ser ut bakom?
Ingen tittar djupare än på bilden de har framför sig!

Jag tror att Spegelmänniskorna är kameleonter.
De byter färg och smälter in.
De är inte ute efter att synas utan är nöjda över att sitta på sin pinne i fred och bara vara.

Det värsta en Spegelmänniska kan råka ut för är att de blir instängda i ett hörn.
Där de inte kan spegla någon,
av rädsla backar de då.
De gömmer sig frivilligt för att smälta in i omgivningen och de vill vara där.
De är rädda om väggen bakom.
Kanske har de råkat ut för alltför mycket smärta att det är enklare att gömma sig bakom en spegelbild.
Kanske är det ett medvetet val och de är lyckliga över det.
Men mest tror jag att de är för rädda för att bli sårade igen.

Kram på er där ute!

Att köra bil...

Min dotter vill börja övningsköra med mig. 
Det känns både nervöst och roligt.
Men jag börjar tänka mera då jag kör bil.

Andra kör för fort,
de ligger nära nära bakom mig och gör fula omkörningar.
De kör om i backar och krön.

Hur vågar de utsätta mina barn för fara?
Är de så säkra på att vägen vi åker på inte har några djur i närheten?
Att bilen framför inte har några problem eller att föraren kan helt plötsligt få problem själv?
De kör för fort och det är inte bara lite för fort utan de gasar på.

Om jag väljer att följa hastighetsbestämmelsen så har jag dem upp i rumpan på bilen.
De kör nära för att tvinga mig att köra fortare eller ute i kanten.
Men det är inte säkert för mig att ligga i kanten, det kan finnas gropar eller hål i vägkanten som förstör min bil.
Att köra fortare är heller inget alternativ då jag inte tycker att vägen alltid är gjord för högre hastigheter.
Jag följer det som står på skyltarna om det inte är väldigt dimmigt eller snöstorm.
Då kör jag saktare eftersom sikten är dålig!

Jag försöker hålla mina barn så skyddade i min bil som jag kan,
jag försöker att hålla andra trafikanter skyddade från min bil.
Jag skulle aldrig klara av att köra på någon eller orsaka en krock.
Det skulle vara fruktansvärt!

Men andra verkar inte tänka så.
Kanske tillhör de en otrolig övernaturlig släkt som inte riskerar att dö om de utsätt för en krock eller liknande.
Hemskt tycker jag att det är  i alla fall!

Ta hand om er

Kram

En vecka av många dagar...

Det man hinner på en vecka är otroligt!
Bara man sätter fart och gör saker så går det! 

Har haft en veckas semester och hunnit både att fixa hemma och att roa mig.
Här följer lite bilder av det vi gjort!
kram

 Före och efter målningen i vardagsrummet!

 Trappen fick sig en omgång färg och blev vit.

 Nya köksluckor i köket fixade jag till med hjälp av kontaktpapper.

 Vi hann med en tripp till Västerbottens Museum i Umeå

 Här kunde man sätta sig och virka en stund och det uppskattade jag..

 Så drog jag med mig dottern och mamma till Bjuröklubb

Helt klart en väldigt bra vecka och jag är så nöjd över att vädret var bra de dagar då vi behövde bra väder.
De andra dagarna gjorde det inget att det regnade eftersom vi arbetade i huset då!

Det här med kärlek...

Funderar på det här med kärlek.
Jag är en normal kvinna,
ska vara ärlig och berätta att jag saknar kärlek.

Men är det så,
att för att få kärlek måste man ändra på sig?

Jag har varit tursam nog att få uppleva kärlek många gånger i mitt liv.
Jag har två barn som bevisar detta och jag har många rum i mitt hjärta.

Men oftast är det så att jag har fått ändra mig för att passa den som jag är kär i.
Kanske har jag varit för stark,
för svag,
för arg,
för passionerad.
Så jag har ändrat mig för att passa in.

Så sitter jag här ensam,
inte för att jag har valt att vara helt ensam,
även om ensamheten är ett av konsekvenserna av det jag har valt.

Jag har valt att inte ändra mig mera.
Jag är 40 år och stark.
Jag är svag ibland, gråter massor om jag är ledsen,
skrattar högt om jag är glad.
Jag kan inte viska och behöver inte skämmas längre.
Detta är JAG.
Jag är passionerad i det jag älskar,
mina barn och min familj är det jag brinner för.

Jag är ensam för att jag har valt att inte ändra mig mera för att passa in.
Jag är så här.

Så många saker här i världen ändras,
så har även jag gjort.
Det är inte alls fel att kunna ändra sig för att man själv vill det.
Men det ska vara för att man själv upplever sig som fast och vill ändra på sig.
Ingen har rätt att ändra på någon för att den personen inte passar in.
Det är lika viktigt som att man inte får slåss eller att man ska vara trevlig mot människor runt sig.

Jag vet att det är mina val som jag gjort.
Jag själv får ta konsekvenserna av detta och det gör jag.
Det finns tillräckligt med folk som ändrar sig,
de ändrar sig själva,
de ändrar sitt utseende
de byter åsikter och byter dem igen.
Allt för att passa in i den mall som samhället,
vänner, familj och kärlek ställer på dem.

Som ung var det svåraste att våga sticka ut.
Nu sticker jag ut och är nöjd över det.
Jag är JAG
take it or leave it!

SÅ jag väljer ensamheten istället för att göra mig till något jag aldrig kommer att bli.

Kramisar

                                                                                                    "brustet hjärta"

Sakta infinner sig en otrolig känsla...

Ur högtalaren på min dator strömmar Debussy,
det ger mig en inner frid som jag älskar.
Sakta infinner sig en känsla av lugn.

Jag låter alla bekymmer och tankar bara flyga bort.
De lämnar en skön känsla inom mig.
Axlarna låter jag vila, skönt.

Utanför mitt fönster ser jag himlen, den är blå.
Träden är vackert gröna och jag ler.

Jag ler för jag vet att i huset framför mitt ska det snart flyttas.
Ett bekymmer mindre.
Ett lugnande andetag till...

Livet är tillräckligt bekymmersamt..
Ett andetag till av lugn.
Snart ska jag sätta mig framför min teve och sjunka ner i soffan.

Jag ska ta fram min virkning,
sätta på mig mina mysigaste kläder och bara njuta av stillheten runt mig.
Ett lugnande andetag bort..

I morgon är en annan dag,
och den kommer med sina bekymmer,
men de tänker jag inte på nu..
Just nu...

Just nu sitter jag i mitt lugna kök,
ser den gröna sommaren utanför och
lyssnar på Debussy på min dator.

Det är det viktigaste här i livet.
Just nu.
Just här och just nu,
tänk om man oftare tänkte så.
Om alla tänkte så, skulle det inte vara mera harmoni i världen då?
Jag tror det.

Så mina vänner,

just nu,
just här,
är jag lycklig.
Jag hoppas att du med är det.
Att du tänker på vilka skatter du har runt dig,
just nu..
och uppskattar dem.

Kramar

Kvälls fotning

Dottern och jag skyndade oss ut och fotade både det ena och det andra i vår trädgård!

Att fota med dottern är otroligt roligt eftersom hon är så duktig.
Hon klättrar och är både högt och lågt.
Och bilderna hon tar är otroliga.
Hon visade mig sina bilder och hon har de mest fantastiska foton på blommor som jag sett.
Om hon bara visste hur duktig hon är.
För att mamma säger det är inte nog tyvärr.

Nu sitter vi här i soffa och tittar på bilderna och hör hur regnet smattrar utanför.

Vi har smått börjat tänka på vår fotosafari och den blir nog under min lediga vecka.
Det ser jag fram mot!

Kramisar