Nu är allt lugnt i huset.
Klockan tickar på i köket.
Vinden blåser i träden utanför.
Ibland ser jag mig omkring och undrar.
Hur hamnade jag här?
Hur blev mitt liv så här?
Tystnaden omkring mig gör mig inte trött,
som den borde.
Antar att det blir ännu en natt utan sömn.
Jag har två barn som jag älskar mer än något.
vänner som jag kommit att älska som systrar och bröder.
Jag har familj som jag älskar.
Mitt hem är min borg som det så snyggt heter, men det stämmer.
Jag har en kärlek som räcker över hav och land.
Därför kan jag sitta här i tystnaden och förundras.
Om bara några veckor tar jag ännu ett steg på den resa som jag
aldrig trodde att jag skulle våga.
Jag ska färdas i flyg,
trotsa alla rädslor för att ta mig tillbaka till den famn
jag hör hemma i.
Där i tryggheten kommer allt att kännas rätt
och varje sekund som klockan tickar för mig närmare det jag
längtar efter mest och det jag fasar för.
Är så rädd för att flyga.
Men ser fram mot resans slut, den är bara början på mitt äventyr.
Men just nu sitter jag i mörkret i mitt kök och
lyssnar på klockan som tickar.
Njuter av stillheten och mörkret,
önskar mig ett besök i sömnens rike.
God natt på er där ute,
hoppas att ni sover gott i era sängar och
drömmer om äventyren i era liv.
kramisar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar