Vi låg nära varandra i en båt, en eka.
Jag hade mitt huvud på din skuldra, nära.
Vattnet var blått, så där som det är i varma länder.
Vi låg där och du berättade med din vackra röst om den
blåa himlen,
om fåglarna som flög förbi och
om de vackra träd som kantade ån.
Vi flöt sakta med i strömmen.
Drev,
utan rädsla för var vi hamnade
eller för stenar i vattnet.
Det var varmt i luften.
Din hand strök mig sakta över min rygg
och jag kände mig så lycklig,
så säker.
Så vaknade jag upp.
Borta var båten och
du är inte här med mig.
Men känslan av lycka,
värme, trygghet och Kärlek
finns kvar i mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar