En riktigt God Jul

Och ett Gott nytt år önskar jag er alla.

Detta år har varit både hemskt och lärorikt.
Världen omkring oss har skakats och så hemska saker har hänt.
Vi har förlorat människor som kanske kunde ha gjort underverk.
Man kan aldrig veta vad som skulle hänt med de alla som för tidigt ryckts bort.
Alla människor innehåller styrka och kärlek som kan göra underverk för någon eller alla.

Varje förlorat liv är en förlust för oss alla.

Men livet har en förmåga att ändå gå vidare.
Det är vad vi alla gör, vi reser oss och går vidare.

Jag hoppas att det är något positivt vi lärt oss av allt.
Det får inte bara bli negativa lärdomar.

Jag har lärt mig att leva i dag,
att berätta för dem jag älskar att jag älskar dem så att de vet det.

Livet innehåller tyvärr både sorg och glädje.
Man får lära sig att ta de goda sakerna och minnas dem istället för det som varit eländigt.

Varje år tänker jag tillbaka på året som gått.
Vad jag förlorat och vad jag vunnit.

Detta år har jag förlorat vänner.
Men jag har även fått lära mig vilka som är mina sanna vänner och vilka jag alltid kan lita på.
Det har varit en nyttig lärdom och inte alls vad jag trodde.
Jag har lärt mig igen, att familjen är den som alltid står bakom mig.
Visst saknar jag dem som inte längre vill vara här, men det är fortfarande deras val och jag kan inte vara ledsen över att de valde annorlunda.
Det är vad det är.

Familjen har blivit större och samtidigt krympt.
Och jag är så glad över den, att den alltid finns här för mig.
Jag har en grund att stå på och det är den som gör mig så stark som jag är.

För styrkan har inte blivit mindre trots årets motgångar, snarare tvärtom.

Jag har fyllt 40 år och det är underbart.
Nu behöver jag inte längre oroa mig över vad andra ska tycka och tro,
Jag är JAG och behöver inte vara annat.

Kärleken till en man har lyst med sin frånvaro, men det gör inte heller något.
Jag är nöjd, tillfreds med hur mitt liv ser ut.
Kanske finns det plats för en man i framtiden, men det är mycket jag kräver av en sådan.
Han ska stå ut med styrkan inom mig och min familj, stackarn!

Nu ska jag doppa mina nybakta cocostoppar i choklad och sedan sätta mig och slå in paket till familjen.

Stora varma juliga kramar till er alla där ute!

Som vanligt,

Ska ni ut på vägarna för att färdas till familjen,
ta det lugnt.
Kör försiktigt och tänk,
Det är bättre vi kommer försent
än att inte komma fram alls.
Livet är skört.
Ta hand om dig.

Kram

kärlek...

Jag har sökt länge men det finns inget kvar.
Jag letar i mörkret men hoppets låga brinner så svagt.

Rummen är mörklagda och inte ens månen orkar lysa in genom fönstren.
Jag letar i varje rum.

Så stiger jag in i ett upplyst rum,
teven är på och barnen skrattar därinne.

Det är upplyst, varmt och mysigt.
De enda jag behöver här i mitt inre.

Att leta efter kärlek någon annanstans är att kväva ljuset.
Varje gång jag försökt finns det en stark vind som blåser ut ljuset.

Antingen är det hos honom som det brister eller så är det min rädsla för att bli sårad som gör det.

Men i detta rum,
I mitt hem.
Där mina barn skrattar runt mig,
här är jag stark.

Pratade med dottern i dag om serien Dr Who.
Vi ser den både hon och jag och diskuterar ofta det som händer.
Nu pratade vi om Dr skulle komma med sin Tardis och landa här.
Vad vi skulle vilja se och uppleva med honom.
Vi pratade om saker som första kärlekar hos mig, mormor, mormors mor och ännu längre tillbaka.
Hur vi velat vara där då de möttes.

Och jag sa till henne,
att det finns bara en sak som jag skulle göra som antagligen skulle göra doktorn arg...
Och det är att ändra endast en sak i mitt liv.
Att jag träffat T och blev kär i honom.

Utan det skulle jag nog varit mycket lyckligare i dag.
Jag hade aldrig gett upp om kärlek om jag inte träffat honom.
Det är det enda i mitt liv jag ångrar! 


Kramisar på er där ute!

Ett inlägg om dem som får mig att vilja måla..

I dag fick jag ett sms.
Det var från M & K.
De tackade för tavlorna jag sålt dem och tyckte att de var så fina.

De får mig att vilja plocka fram dukarna och penslarna.
Jag skulle vilja måla en tavla till dem som verkligen visar hur mycket de betyder för mig.

En tavla i rött, guld och andra vackra färger.
De har funnits i mitt liv så länge och jag är så tacksam för deras uppmuntrande ord om mina tavlor.

Så kanske plockar jag fram penslarna igen då det lugnat sig här.

Just nu är det novemberlov, redan i oktober, så sonen är hemma.

Det blir inte direkt ordning och reda här i huset då!

Men det är väl så det ska vara då det är lov antar jag!

Så det blir bara ett kort inlägg ikväll.


Stora kramar till er alla,

och speciellt till M&K

Ta hand om er!

Änglar finns....

I dag var jag och sonen till affären och handlade.
Det var inte jättemycket folk där men han fick panik i alla fall.
Han får det då folk tittar på honom och då vi står i kön till kassan.

Jag lyckades få personalen att öppna en kassa till men det hjälpte inte tyvärr.
Han fick panik och började slänga saker omkring sig.
Det är synd om honom och det vet jag.
Om det vore hela upplevelsen som var jobbig skulle jag inte utsätta honom för det, men det är bara själva betalandet som är jobbigt.

Men jag lyckades betala och skulle bara packa mina varor.
Men han var fortfarande upprörd.
Då kommer det fram en helt främmande tjej och frågar om jag ville att hon skulle packa mina saker.

Det var otroligt!

Då började jag tänka på hur lite det betyder för andra människor och hur mycket det gör för mig.
Bara plocka ner några saker i en påse.
Det tar bara några sekunder men hjälper mig så mycket!

Jag tänker på alla  enkla saker  man kan göra för de som finns runt omkring som kan betyda allt för dem man hjälper.

Några kronor i en mugg,
hålla upp en dörr,
hjälpa någon för ett par sekunder.
Det gör så mycket godhet i längden.

Jag vet inte vad denna tjej heter,
vet inte vem hon är.
Men hon hjälpte mig så enormt.

Jag hoppas att man inte är så egotrippad att man inte tror att man någonsin behöver hjälp..
ALLA, alla behöver hjälp någon gång i sitt liv.

Oavsett om det är då man är gammal eller sjuk.
VI behöver varandra.

Så mycket värme finns inom människor.
Det är så synd att hat och rädsla gör dem kalla.
Så många behöver en hjälpande hand någon gång.
Det är så lite men ger värme som lever kvar under väldigt lång tid.

Utan att fråga varför eller undra..
Bara hjälpa varandra utan att förvänta sig något annat än ett tack tillbaka.

Det är vad som saknas i denna värld.

SÅ gör en gärning för varandra och dig själv.
Hjälp någon som behöver det för stunden
då kanske någon gör samma sak för dig en gång.

kram på er

Musik...

Tänk vad speciellt det är med musik..
Då jag växte upp lyssnade jag på en massa olika sorters musik.
Alla mina syskon lyssnade på sin musik och jag blandade.
Mamma lyssnade ofta på musik hon med så det blev ganska mycket olika sorters musik.

Sedan åkte min bästa vän till England på språkresa.
Hon kom hem med en cd med Simon and Garfunkel och jag var helt fast.

Idag lyssnar jag ganska mycket på Simon and Garfunkel..
Av den enkla anledningen att min son älskar dem.
De ska vi lyssna på när vi åker bil.

Min bil har bara kassett så jag försöker hitta kassetter på alla loppisar jag åker på.
Jag älskar dem.
Det är min barndom som jag har i bilen, alla dessa kassetter som jag spelar ofta ofta!

Kram på er!

Funderingar i natten..

Som alltid funderar jag på natten då hela huset är tyst och jag snart ska sova.

Funderar på mitt liv och mina val.
Och jag inser att de flesta av mina val kommer från att jag inte längre vill utsätta mig själv för smärta.
Kanske är det dumt att sitta här i mitt hus och inte vilja ha något mer än det jag har?!
Men det är mitt val.

Jag är nöjd med hur mitt liv ser ut.
Visst finns det saker jag skulle velat ändra på om jag kunnat men de flesta saker är jag tillfreds med.

Att välja att vara ensam är så fel i Sverige och i hela världen.
Men jag är nöjd.
Jag har mina barn och min familj och det är allt jag behöver.
Jag har mitt hus och mina intressen och kanske är de inte vad andra kallar fullkomliga men jag är nöjd.

Så många kämpar här i världen och livet ser så annorlunda ut för så många människor.
Det finns människor i mitt land som lider och gråter.
Det finns krig som gör att människor måste fly.
Att då jag väljer att leva ensam och är nöjd med det ska inte vara så speciellt.
Så många som har det så svårt.

Alla dessa stackare som flyr från Syrien och som kämpar för att överleva,
de är de som har det svårt och jag är så tacksam över att just jag blev född i Sverige.
Även om det är många saker som jag lätt skulle vilja ändra på,
folks syn på så många saker.
Men jag har fått vara fri,
fått vara stark
och fått veta att jag har rätt att bestämma.

Mitt hjärta lider med alla dessa flyktingar
och alla dessa som inte fått dessa möjligheter som vi tar för givna.
Jag önskar att jag kunde göra en skillnad och kanske är det att lägga några stackars slantar i en pappersmugg.
Eller så köper jag extra mycket mat och delar med mig med den som sitter där ute och väntar.
Det är så lite men betyder så mycket för den som inget har.
För mig hjälper det att veta att den stackaren har mat för i dag,
kanske rensar jag ut bland mina kläder som jag ändå tänkt slänga och ger dem, så jag ser att de slipper frysa en stund.
Det kostar mig inte så mycket och jag vet vilket överflöd jag lever i.
Önskar att flera kunde tänka på det.

Stora kramar till alla där ute som fryser och är hungriga,
som gått långt och är trötta
som tackar sin lyckliga stjärna över att vara här i Sverige efter allt de gått igenom.

och till alla de som försöker hjälpa till,
kram

Spegelmänniskor...

Jag har en teori..

Jag tror att vissa människor här i världen är Spegelmänniskor.
Jag tror att dessa speglar dem de möter.
De speglar deras känslor och hur de är.

De människor som möter dessa människor blir smickrade över hur uppmärksamma de blir.
De möter vänlighet och blir glada över det.
De kan berätta och berätta,
spegeln tar emot och de får ösa ur sig allt de tänker på.
De tror att de känner spegelmänniskan.

Men det gör de inte.
För vem vet vad som finns bakom en spegel?
Vem vet hur väggen ser ut bakom?
Ingen tittar djupare än på bilden de har framför sig!

Jag tror att Spegelmänniskorna är kameleonter.
De byter färg och smälter in.
De är inte ute efter att synas utan är nöjda över att sitta på sin pinne i fred och bara vara.

Det värsta en Spegelmänniska kan råka ut för är att de blir instängda i ett hörn.
Där de inte kan spegla någon,
av rädsla backar de då.
De gömmer sig frivilligt för att smälta in i omgivningen och de vill vara där.
De är rädda om väggen bakom.
Kanske har de råkat ut för alltför mycket smärta att det är enklare att gömma sig bakom en spegelbild.
Kanske är det ett medvetet val och de är lyckliga över det.
Men mest tror jag att de är för rädda för att bli sårade igen.

Kram på er där ute!

Att köra bil...

Min dotter vill börja övningsköra med mig. 
Det känns både nervöst och roligt.
Men jag börjar tänka mera då jag kör bil.

Andra kör för fort,
de ligger nära nära bakom mig och gör fula omkörningar.
De kör om i backar och krön.

Hur vågar de utsätta mina barn för fara?
Är de så säkra på att vägen vi åker på inte har några djur i närheten?
Att bilen framför inte har några problem eller att föraren kan helt plötsligt få problem själv?
De kör för fort och det är inte bara lite för fort utan de gasar på.

Om jag väljer att följa hastighetsbestämmelsen så har jag dem upp i rumpan på bilen.
De kör nära för att tvinga mig att köra fortare eller ute i kanten.
Men det är inte säkert för mig att ligga i kanten, det kan finnas gropar eller hål i vägkanten som förstör min bil.
Att köra fortare är heller inget alternativ då jag inte tycker att vägen alltid är gjord för högre hastigheter.
Jag följer det som står på skyltarna om det inte är väldigt dimmigt eller snöstorm.
Då kör jag saktare eftersom sikten är dålig!

Jag försöker hålla mina barn så skyddade i min bil som jag kan,
jag försöker att hålla andra trafikanter skyddade från min bil.
Jag skulle aldrig klara av att köra på någon eller orsaka en krock.
Det skulle vara fruktansvärt!

Men andra verkar inte tänka så.
Kanske tillhör de en otrolig övernaturlig släkt som inte riskerar att dö om de utsätt för en krock eller liknande.
Hemskt tycker jag att det är  i alla fall!

Ta hand om er

Kram

En vecka av många dagar...

Det man hinner på en vecka är otroligt!
Bara man sätter fart och gör saker så går det! 

Har haft en veckas semester och hunnit både att fixa hemma och att roa mig.
Här följer lite bilder av det vi gjort!
kram

 Före och efter målningen i vardagsrummet!

 Trappen fick sig en omgång färg och blev vit.

 Nya köksluckor i köket fixade jag till med hjälp av kontaktpapper.

 Vi hann med en tripp till Västerbottens Museum i Umeå

 Här kunde man sätta sig och virka en stund och det uppskattade jag..

 Så drog jag med mig dottern och mamma till Bjuröklubb

Helt klart en väldigt bra vecka och jag är så nöjd över att vädret var bra de dagar då vi behövde bra väder.
De andra dagarna gjorde det inget att det regnade eftersom vi arbetade i huset då!

Det här med kärlek...

Funderar på det här med kärlek.
Jag är en normal kvinna,
ska vara ärlig och berätta att jag saknar kärlek.

Men är det så,
att för att få kärlek måste man ändra på sig?

Jag har varit tursam nog att få uppleva kärlek många gånger i mitt liv.
Jag har två barn som bevisar detta och jag har många rum i mitt hjärta.

Men oftast är det så att jag har fått ändra mig för att passa den som jag är kär i.
Kanske har jag varit för stark,
för svag,
för arg,
för passionerad.
Så jag har ändrat mig för att passa in.

Så sitter jag här ensam,
inte för att jag har valt att vara helt ensam,
även om ensamheten är ett av konsekvenserna av det jag har valt.

Jag har valt att inte ändra mig mera.
Jag är 40 år och stark.
Jag är svag ibland, gråter massor om jag är ledsen,
skrattar högt om jag är glad.
Jag kan inte viska och behöver inte skämmas längre.
Detta är JAG.
Jag är passionerad i det jag älskar,
mina barn och min familj är det jag brinner för.

Jag är ensam för att jag har valt att inte ändra mig mera för att passa in.
Jag är så här.

Så många saker här i världen ändras,
så har även jag gjort.
Det är inte alls fel att kunna ändra sig för att man själv vill det.
Men det ska vara för att man själv upplever sig som fast och vill ändra på sig.
Ingen har rätt att ändra på någon för att den personen inte passar in.
Det är lika viktigt som att man inte får slåss eller att man ska vara trevlig mot människor runt sig.

Jag vet att det är mina val som jag gjort.
Jag själv får ta konsekvenserna av detta och det gör jag.
Det finns tillräckligt med folk som ändrar sig,
de ändrar sig själva,
de ändrar sitt utseende
de byter åsikter och byter dem igen.
Allt för att passa in i den mall som samhället,
vänner, familj och kärlek ställer på dem.

Som ung var det svåraste att våga sticka ut.
Nu sticker jag ut och är nöjd över det.
Jag är JAG
take it or leave it!

SÅ jag väljer ensamheten istället för att göra mig till något jag aldrig kommer att bli.

Kramisar

                                                                                                    "brustet hjärta"

Sakta infinner sig en otrolig känsla...

Ur högtalaren på min dator strömmar Debussy,
det ger mig en inner frid som jag älskar.
Sakta infinner sig en känsla av lugn.

Jag låter alla bekymmer och tankar bara flyga bort.
De lämnar en skön känsla inom mig.
Axlarna låter jag vila, skönt.

Utanför mitt fönster ser jag himlen, den är blå.
Träden är vackert gröna och jag ler.

Jag ler för jag vet att i huset framför mitt ska det snart flyttas.
Ett bekymmer mindre.
Ett lugnande andetag till...

Livet är tillräckligt bekymmersamt..
Ett andetag till av lugn.
Snart ska jag sätta mig framför min teve och sjunka ner i soffan.

Jag ska ta fram min virkning,
sätta på mig mina mysigaste kläder och bara njuta av stillheten runt mig.
Ett lugnande andetag bort..

I morgon är en annan dag,
och den kommer med sina bekymmer,
men de tänker jag inte på nu..
Just nu...

Just nu sitter jag i mitt lugna kök,
ser den gröna sommaren utanför och
lyssnar på Debussy på min dator.

Det är det viktigaste här i livet.
Just nu.
Just här och just nu,
tänk om man oftare tänkte så.
Om alla tänkte så, skulle det inte vara mera harmoni i världen då?
Jag tror det.

Så mina vänner,

just nu,
just här,
är jag lycklig.
Jag hoppas att du med är det.
Att du tänker på vilka skatter du har runt dig,
just nu..
och uppskattar dem.

Kramar

Kvälls fotning

Dottern och jag skyndade oss ut och fotade både det ena och det andra i vår trädgård!

Att fota med dottern är otroligt roligt eftersom hon är så duktig.
Hon klättrar och är både högt och lågt.
Och bilderna hon tar är otroliga.
Hon visade mig sina bilder och hon har de mest fantastiska foton på blommor som jag sett.
Om hon bara visste hur duktig hon är.
För att mamma säger det är inte nog tyvärr.

Nu sitter vi här i soffa och tittar på bilderna och hör hur regnet smattrar utanför.

Vi har smått börjat tänka på vår fotosafari och den blir nog under min lediga vecka.
Det ser jag fram mot!

Kramisar

Sommarnatt...

Fåglarna kvittrar utanför mitt fönster och solen skiner fortfarande fast klockan är över 22:00
Sonen har spelat playstation hela kvällen och jag har virkat på en poncho.

Köpte myggnät i dag så att jag kan ha fönsterna öppna utan att det kommer in massa mygg och det var nog det bästa jag gjort på länge.
Så skönt att sitta här i köket och känna den svala sommarnatten.

Inser som så ofta förr att jag har det väldigt bra just nu.
Lugnt och stilla och så som jag vill ha det.
Det behövs inte så mycket mera än det jag har runt mig redan.

Ofta kan man stirra sig blind på sånt man inte har och missa allt man faktiskt har.
Men jag lever just nu och njuter just nu.
Det är lycka att sitta här och bara vara lycklig.

Önskar att flera kunde inse det.
Tror att världen skulle vara så mycket bättre om man har det i tanken!

Skulle inte byta bort något för då skulle jag nog förlora den här lyckan.
Vill då inte heller tillägga något för då kanske jag skulle få för mycket.
Bäst att bara sitta här och vara lycklig!

Kramar på er där ute!

En snabb fotokväll med mamma...

Igår var jag och min mamma ute och fotade!
Det blev många fina bilder!!

Ett beslut jag tänkt på länge...

Jag har beslutat mig för att börja en försäljning av min tavlor.

Det kommer att dyka upp tavlor här och på min andra blogg som jag ska sälja under ett par veckor.

Detta gör jag främst för att jag inte längre målar och dels för att jag inte har platsen att ha dem kvar längre.

Jag har varit så lycklig och stolt över dessa tavlor och jag är fortfarande glad över att ha kunnat måla så otroligt vackra saker.
Men just nu, och under en väldigt lång tid har jag inte kunnat måla.
Kanske kommer det tillbaka och då får jag måla igen, men om det inte gör det så har jag ändå de tavlor jag tycker bäst om kvar.

Är ni intresserade av en tavla skicka en kommentar och nämn ett pris så återkommer jag.

Kramar till er därute, ta hand om er!

I morgon, söndag, fyller min son....

13 år.
Han är en otrolig liten kille... fast liten är väl att drömma.
Han är längre än min mamma nu och är på väg att växa om mig.
Men i hans sinne är han liten.

Det har varit en lång väg för oss.
Då han var nyfödd var han så snäll.
Han grät sällan och sov hela nätterna.
Jag fick väcka honom för att han skulle äta.

Det har varit han och jag så länge.
Genom alla turer på sjukhuset.
Autism,
Epilepsi
och olyckor.

I morgon fyller min prins 13 år och jag kan inte förstå var tiden tagit vägen.

Så mycket har han lärt mig,
om mig själv,
så kallade vänner,
och framförallt.... pojkvänner.

Han, Emelie, min mamma och syster..
Allt jag behöver här i livet!


Kram på er

Livet vid 40...

Nu vet jag att jag bara varit 40 i några dagar..
men jag har kommit till några insikter som är nyttiga!

1. kärlek till en man är inte allt.
    Man kan älska en man om och om igen, men då man behöver stöd och hjälp, då man inte orkar och är svag en stund, försvinner de alltid.

2. utseende är mycket, men inte allt.
Hela livet har jag fått höra vilken grå mus jag är.
I skolan blev jag retad för allt som var jag.
MEN i dag vet jag att det är inte allt och jag har så mycket mera än mina bruna ögon.

3. man behöver inte vara någon.
Det går alldeles utmärkt att vara sig själv!

4. stress över att bli äldre.
ÄR fruktansvärt underskattat.
I dag är jag så tillfreds att det inte gör något att jag är äldre.
Jag tycker snarare att det är skönt att jag är i den åldern jag är i, för jag behöver inte göra mig till
för någon!

5. familjen
Är de som i slutändan alltid kommer att finnas där.
Vänner kan försvinna, men familjen går ingenstans!


Jag är i dagsläget lyckligare än jag någonsin varit förut.
Jag litar på min familj, mina barn och mig själv.
Kärleken till dem är bestående.
Jag målar, jag virkar och stickar, jag fotar och jag fixar i både hus och trädgård.

Det absolut viktigaste jag skulle vilja säga är att sluta stressa!
Lev i dag,
i morgon kommer ändå.
Glöm gårdagen, den kommer aldrig tillbaka... hur mycket du än vill.
Skratta ofta,
Gråt ofta,
och
sov mycket!

Kram på er därute!

Tidigt födelsedagsfirande!

På söndag fyller jag år.
40 år!
Detta har firats i dagarna tre och det är underbart med all uppskattning och alla trevliga ord.
Jag är så glad över att ha såna underbara människor i min närhet som tänker på mig.
Stora kramar till er alla!

Vad jag önskar att ....

Jag bodde i en stuga i skogen!!
Mina grannar sätter fart och klipper ner MIN häck, på deras sida.
JAG vet att de måste fråga om det går bra men det gör de inte.
När jag sedan påpekar detta kommer hela "sagan"......

De anklagar MIG för att taxin kör på deras gård..
De anser att taxin är MIN??????
De gnäller om min hund och allt däremellan!
Jag blir så trött på oförstående människor.

Jag har ett handikappat barn som behöver taxi från och till skolan.
Jag kämpar med oförstånd hela dagarna.
Att inte ens kunna ta för givet att där man bor ska man få vara i fred..
Det är helt sanslöst.
Och jag skulle ju bara förstå att deras sällskap ville stå på min gård,
det hade ju bara hänt EN gång?!
Vad har det för betydelse??

Har nu i alla fall tagit kontakt med en firma om häcken och ska höra vad de tar för att klippa ner den!
Då blir det ju i alla fall inga bråk om det.
Att grannarna inte sätter upp ett staket kan jag inte förstå, men jag antar att det är för att de är för snåla!

Är så trött och önskar som så många gånger förr att jag aldrig flyttat hit.
Men detta hus är för mig och mina barn, grannar kan dra så långt in i....
Bäst att avsluta den meningen i tankarna tror jag!

Stora kramar till er där ute,
hoppas att ni har bättre grannar och att ni tar hand om er!

Det här med grannar...

För mer än en vecka sedan upptäckte jag att grannens besök stod på min gård och vaggade sin barnvagn.......!

Jag sa till henne att hon inte fick stå på min gård för min son skulle snart komma hem.
Hon blev sur och ifrågasatte varför?!
Jag sa till henne att min son är autistisk..
Hon fräste något som jag inte hörde och gick upp till min granne igen.

Det som retat mig under så lång tid att jag nu måste sätta mig och skriva är att det är så ouppfostrat att göra en sådan sak.
Utan hänsyn ställa sig någonstans där man faktiskt inte hör hemma.
Det klassas som hemfridsbrott och kunde anmälas.
Men jag tänkte för mig själv att jag skriver ett brev till grannen om respekt och hänsyn.
Har inte fått något annat än skratt för det.

Saken är den att det finns många anledningar till detta.
Jag bor som jag gör för att slippa grannar som stör min son,
jag bor som jag gör för att han ska kunna vara ute och för att han ska få den friden han behöver.

När folk ställer sig på min gård och han skulle se det förstår han inte varför den personen står där,
ärligt talat det gör inte jag heller.
Det är mer skugga på min gård och grannens gård ligger bättre till om man vill ha sol.
I alla fall om man inte går på min baksida.
SÅ jag kan inte förstå varför hon skulle stå i skuggan vid mina soptunnor med ett litet barn?
Det kan väl inte vara trevligt att stå i närheten av soptunnor?

Men saken är den att jag fått anpassa mig efter dem,
jag kan inte klippa min häck på deras sida eftersom jag inte får gå på deras gård och jag har fått lov att säga till taxi chaufförerna att vara noga med att inte köra på deras gräsmatta..
För det är saker som de, Grannarna, stört sig på.
Men då jag inte vill ha främmande människor gåendes på min framsida då skrattas det åt.

Kan inte ens börja förstå hur de tänker och jag vill inte veta det heller.
Men det är fruktansvärt ohyfsat och respektlöst.

Men ok, de kanske tycker det är löjligt,
men då kan väl de komma och förklara för min son....
Lycka till!
Och så kan de förklara tjusningen med att stå bredvid fulla soptunnor i skuggan då det är varmare och skönare vid dem.
Kanske är det soptunnorna som de var intresserade av, vad vet jag?!


Gick och hämtade min post i dag och hörde hur de pratade om det och skrattade.
JA, skratta ni, för det är fortfarande MIN gård och MITT beslut om VEM som kommer till MIG!
Det är helt otroligt!!

Men jag antar att det är bara att ställa sig upp och borsta av sig.
Kortsynthet är ärftligt och tyvärr är det så att man inte kan ändra människor.
De kan inte tänka sig in i andra människors situation..
Så det är ingen ide att försöka ens.

Hoppas att ni har bättre grannar och att ni tar hand om varandra!
Kram

Virkning, liv och allt möjligt...

Har ju upptäckt att det är fruktansvärt skoj att virka..
Det är det jag sysslar med just nu..
TV är på men jag tittar inte riktigt..
Jag räknar, låter nålen gå och känner garnet mellan mina fingrar..
Underbart.

Det blir faktiskt allt möjligt..
Så långt har jag gjort två filtar, en mössa, tre halsdukar, en matta, lite dukar, massor av blommor och en väska..
Så underbart skoj och rogivande.
Jag tänker inte, jag räknar, känner och funderar på hur jag bäst löser olika saker, vilka färger som passar och vilka som inte passar.
Behöver inget mera just nu.

Annars så går livet på..
Inte mycket förändras..
Jag umgås med mamma och barnen..
Gör det jag ska och belönar mig med att virka några varv.

Ibland tänker jag på den där låten med Simon och Garfunkel, I am a rock...
De sjunger att de har hört talas om kärlek men att de inte vill uppleva den igen, för utan den hade de inte gråtit..
Det är så det känns för mig.
Utan kärlek hade jag inte gråtit utan fått vara stark.
Så den klarar jag mig utan.
Men istället för böcker och poesi som de tröstade sig med så tröstar jag mig med familjen, mina älskade barn och mitt garn!

Jag är lycklig och det är det jag vill med mitt liv.
Att jag inte är i ett förhållande ändrar inte på det.
Detta är min tid och jag bestämmer själv..
Och jag bestämmer att jag inte vill ha något annat än just det som jag har!

Nedan följer lite bilder på mina alster!
Kram på er

Lycka

Dropp från taket,
Ledighet.
Allt här
andas lugn..

Lycka!

Jag är så glad över allt det vackra i mitt liv.

Vårkänslor...

Trots att snön fortfarande ligger djup överallt så sköljer vårkänslor över mig.
Jag satt i min bil och bara kände att äntligen...

Äntligen är jag stark igen.
Äntligen är jag redo för en ny sommar med kärlek och dejting.

Jag känner mig glad och stark,
känner att det kan bara bli bättre.
Någonstans där ute väntar han på mig och jag tror...
jag tror och hoppas att jag snart träffar honom.

Jag vet vem jag är,
jag vet vad jag behöver..
jag vet att jag klarar mig själv om jag måste..

En härlig känsla och en otrolig frihet.
Äntligen är jag hel igen!

Lugnet sprider sig i min mage och jag vet att han finns därute.
Han väntar på mig och vårt möte!
Lycka!

Kramar på er

Styrka!

Jag ser tillbaka, jag ser framåt..
Jag hör barnen runt mig,
jag pratar med mamma i telefon.
Styrka!

Jag promenerar med min hund,
jag tvättar,
jag lagar mat.
Styrka!

Jag skrattar åt löjliga program på teve,
jag är stolt över mina barn,
jag gläds åt mina stickade strumpor.
Styrka!


Många vill klanka ner på den styrkan jag har.
Många vill att jag ska bli bruten, men jag går vidare.
I ensamheten kan jag ibland gråta men så fort solen skiner nästa dag,
då är jag stark igen.

Jag har inget behov av något annat.
Det jag behöver finns här runt mig.
Kanske retar det någon att jag klarar mig,
men jag bryr mig inte.
Jag vet att jag är stark och att jag har allt jag behöver här.

Min styrka kommer från dem jag har runt mig,
mina barn,
min mamma
och kärleken till dem!

Kramar

Stormig natt..

Natten som gick var hemsk..
Det blåste storm utanför mitt lilla hus och jag var rädd att något skulle blåsa sönder.
Men nattens storm har gått vidare och nu skiner solen här.

Vi tar det ganska lugnt i dag, det är ju ändå söndag och då ska man ju vila..
Än så länge har vi bara ätit brunch och sedan slappat.
Lucas har hunnit bada och jag har hunnit sätta igång en tvättmaskin.

I natt funderade jag på det här med kärlek.
Kom fram till att jag trivs så bra med mig själv och barnen att jag vägrar ta in någon annan här.
Vill inte förstöra det som vi har!
Visst skulle det vara skönt med en man runt huset, helst som det var igår att stormen ven utanför.
Då var jag både rädd och ensam.
Men nu skiner solen igen och det som var är glömt.

Av rädsla är jag hellre ensam.
Det är vad all dejting och förhållande har lett mig.
Nu känns det ganska skönt, men det har varit tufft ett par år nu.
Jag vill inte vara ensam för evigt, men just nu är det bara det jag vill.
Kanske sedan då jag känner annorlunda...

Kärlek är svårt.
Man ska anpassa sig till en annan människa.
Man ska låta han ha sitt utrymme och samtidigt ha kvar sitt eget.
Jag tror att det är bäst att vara ensam med allt som pågår i mitt liv.
Till slut tror man på alla ord om hur elak man är och hur kall man är.
Jag vet att det inte är hela sanningen men den är stor nog.

Jag har ju allt jag behöver.
Det kan väl inte störa någon om jag väljer att vara ensam?
Hoppas det i alla fall!

Kram på er där ute!

Gammal kärlek rostar aldrig....

föremålen bara växlar...

Nåja.. det är ju vad man skämtsamt säger..
Men för att bli lite seriös då..

I mitt liv har jag haft många kärlekar..
Jag har älskat med hela mitt hjärta och alltid gjort allt för att det ska funka.
Men det är inte alltid det går som man vill och man är ju två i förhållandet.
Man lämnar och går vidare..

Då jag nu ser tillbaka på mina kärlekar inser jag att jag aldrig slutat älska dem.
Naturligtvis inte alls som jag gjorde då vi var ett par, men de finns i mitt hjärta.
Jag tänker på dem ibland..
Funderar och hoppas.

Jag hoppas att de alla är lyckliga.
Det är nog det viktigaste jag önskar dem.
Jag vill att de ska hitta nya kärlekar och gå vidare,
att bli lyckliga.
Bara för att det inte funkade med mig önskar jag dem inte evig olycka.
Många gör nog det med sina ex..
Men jag vill bara att de ska vara lyckliga och må bra.

Livet är för kort för att sitta och önska olycka till andra.
Har man en gång haft ett kärleksförhållande med någon behöver man inte sluta älska bara för att det tar slut.
Det är att älska då man önskar någon en lycklig tillvaro.
Det betyder inte att jag vill att det ska bli vi igen.
Det betyder bara att jag vill att du är lycklig.
Jag älskade dig en gång och ingen förtjänar att vara lycklig mer än dig.
Jag känner dig och en gång var det allt jag ville, att göra dig lycklig.
Jag ville veta alla dina tankar och funderingar..
Du var den enda för mig en period i mitt liv.
Så till dig vill jag säga, ´

Var lycklig,
var kär,
skratta och var glad.

Och till alla därute..

Var lyckliga,
var kära,
skratta och var glada..

Kramar

Familj, barn och styrka...

Jag tänker ibland på familj!
Då jag var barn var det mamma, syskon, mormor, mammas syskon som var de viktiga.
Sedan växte jag upp..
Det blev vänner som var de viktiga.
Man umgicks med familjen som då hade krympt till att vara mamma, syskon och mormor.
Ibland var det bara mamma och ibland var det syskonen som var de viktigaste.
Sedan växte jag ännu mera,
skaffade pojkvän och sambo..
skaffade barn..
Då var det helt plötsligt pojkvännen, hans familj och min..
Åren gick..
Barnen växte..
Pojkvänner kom och gick,
familjen...
Barnen och mamma...

Nu har livet varit så här!
Tyvärr gick min älskade mormor bort..
Vad jag saknar hennes dikter och poesi,
vad jag saknar henne...
Hon var en stark kvinna!
Höll huvudet högt och brydde sig inte så mycket om vad folk sa..
Jag vet att min mamma saknar sin mamma..
Hur mycket kan jag nog aldrig förstå, men jag vet att det är enormt.

Ibland säger min mamma att jag liknar min mormor..
Då är jag glad..
Jag såg upp till henne så mycket.
Tänk vad hon klarade av.
Blev änka väldigt tidigt och hade fyra flickor att ta hand om.
Gjorde det med den styrka och envishet som var hon.
Sedan då barnen blivit stora och flyttat hemifrån
sparade hon pengar i burkar för att kunna åka utomlands med sin syster...
Hon älskade att flyga och ville hoppa fallskärm!!
Hon var så vetgirig...
All nytt lärde hon sig.
Sånt som andra i hennes ålder kanske hade svårt för..
Hon hängde med i det som hände...
Tittade på nyheter och skräckfilmer..
Läste böcker som en äkta bokmal..
Hon skrev poesi och noveller som hon gärna berättade för alla som ville lyssna.
Jag älskar min mormor.

Jag älskar min mamma och min familj.
Det som ingen kan förstå är allt min mamma gjort för mig.
Det finns människor som tror att hon inte är stark,
att jag och mina syskon bara följer henne för att vi inte är starka..
Men det är fel.

Min mamma!
Min mamma har klarat så mycket.
Flyttat från sin familj genom hela Sverige och klarat det.
Hon har rest,
Hon har upplevt..
Hon har gett oss barn så mycket..
Det finns de som inte förstår det..
Men jag vet..
Jag älskar min mamma.
Det hon ger mig varje dag är sånt som jag aldrig kommer att glömma...
Jag är så glad över att vi har sådan kontakt som vi har..
Många glömmer bort sin mamma då de flyttar hemifrån..
Tänker på den där låten nu..
Den om att barnen som skulle komma på besök inte kom.. det dök upp något annat.. och mamman får sitta själv...
Så många behandlar sin mamma så..
Men vi håller ihop!

VI har ärvt något från vår mormor/mamma som är det bästa någonsin..
Stolthet, styrka och mod.
Det är generationer bakåt med starka kvinnor som klarat allt...

Kram till er där ute,

Kram till min älskade mormor och min älskade mamma!