Utställning på ett café

Jag trodde att det skulle vara hemskt att ställa ut.
Men än så länge är det ganska skönt.
Var till Cafeet i går och försökte lyssna..
Men eftersom jag är för feg vågade jag inte stanna så länge!
Ska dit igen efter att barnen börjat skolan.
Får se om jag får höra något om vad andra tycker om mina tavlor.
Två av tavlorna är sålda och det är helt otroligt!
Och så  många som har varit in och tittat på bloggen, tack för alla besök!

Kramisar till er där ute!

Nu händer det saker...

Igår var jag ute med en vän för att fota hennes dotter.
Det gick jättebra och vi fick över 200 bilder, några riktigt bra.
På väg hem stannar vi till på ett Café i stan.
Där hänger lappar om att man kan ställa ut sin konst där.
En månad gratis!

Jag ska alltså ställa ut en månad på ett riktigt populärt café!
Känner mig smått nervös...(Läs riktigt nervös)

Vet inte vilka tavlor jag ska välja, måste gå igenom dem och titta vilka som skulle passa.
Hela augusti kommer några av mina tavlor hänga ute och jag vet att det är många som gärna går
på det cafét.
AAAAHHHH!!!
HJÄLP!!!!
Men det ska samtidigt bli riktigt skoj.
Håll tummarna för mig.
Kramisar

Dömmar

Vissa nätter vaknar jag,
jag inser att det var en dröm och jag somnar lätt om.
Vissa drömmar kan man inte fånga,
man känner bara en saknad av dem då man vaknar på morgonen.
Något man saknar.
Jag funderar en hel dag på vad det är jag drömt och vad jag missat.
Så inser jag att det inte var en dröm.
Det hände men det var som en dröm.
Den försvann likt drömmar gör,
de går inte att fånga och man saknar det man drömt.
Man trodde att det var en sanning,
att lyckan var här för att stanna.
Men drömmar kan inte vara verkliga och man vaknar till slut.

Många av mina vänner är lyckliga i sina förhållanden.
De lever med lyckan och kanske de inte inser hur lyckliga de faktiskt är.
Kanske är det så med lycka,
att man inte inser fören den är borta hur lycklig man var.

Jag försöker värdesätta det jag upplevt men det är svårt då jag inser att det inte längre är lika lätt.
Jag vet att jag inte är så gammal.
Men jag vet också hur mycket man måste lägga ner för att uppleva kärlek.
Man måste våga och förlita sig på en annan människa.
Jag tror inte att jag vågar något mera.
Det är så mycket säkrare att vara bara jag.
Ingen som fångar mitt hjärta och ingen som krossar det.
Jag är så trött på att få mitt hjärta krossat.

Nu vill jag bara vara säker.
Så om mina vänner undrar och kanske pratar om hur illa det går i mina förhållanden..
Jag vill bara vara säker.
Jag vill bara vara lycklig.
Hur jag hittar dit vet jag inte än, men just nu vill jag bara vara.

Kram till er alla där ute.
Uppskatta vad ni har..

Lat dag..

Vi har en lat dag framför oss.
Självklart ska det städas och fixas..
Funderar på att baka lite bröd igen.
Har ett par dagar bakat bröd, det är så gott och jag ser med glädje att barnen äter.
Även om jag har blandat i lite fibrer så äter de.
Det är nog lukten av nybakat som gör det.

I helgen firade vi dottern som konfirmerade sig.
Hon såg så stor ut, tänk vad tiden går fort.
Igår hade vi fika här hemma eftersom hon var hos sin pappa i helgen.
Hon bakade en mycket god rabarberpaj.
Jag är så stolt över mina barn.

Har bestämt var jag ska börja då hösten har kommit.
Det blir först och främst trappen som ska målas vit.
Ledstången blir svart och väggarna vita.
Tror det kommer att bli jättebra.
Sedan såg jag i en tidning att element ska vara renborstade från färg och bara metall färgade.
Det passar mycket bra i den här familjen eftersom sonen gillar att pillra bort färgen.
Det blir också ett projekt.
Sedan under vintern ska jag ta hand om vardagsrummet och fixa till det.
Som vanligt blir det vita väggar.

I sommar ska jag försöka ta hand om fönstren och anlita någon som kollar taket.
Jag tror att det blir ett takbyte.
Men i dag blir det en tvättdag och en latdag.
Sånt måste man ju också hinna med!
Stora kramar till er där ute.
Hoppas att ni lägger in lite slappar tid i era dagar!

En bättre dag...

Livet går framåt.
Jag inser fakta.
Jag inser att vissa människor har en förmåga att ljuga om de mest underliga saker.
Det enda jag kan göra är att minnas att jag inte är oärlig.
Att jag värdesätter ärligheten jag själv har inom mig.
Tycker jag något säger jag det.
Känner jag något uttrycker jag det.
Ärlighet.
Sånt enkelt ord och så svårt för vissa att följa.
Men men.
Man kan inte ändra andra människor..
Den enda man kan ändra är sig själv!

Jag vet vem jag är.
Jag har bra sidor och jag har dåliga sidor.
Jag har aldrig gjort mig till något jag inte är.
Det ni ser, är det ni får.
Enkelt.

I dag ska Lucas till sitt korttids.
Jag och mamma ska till stan och kanske en tur till myrorna eller något.
Det blir en bra dag.
Jag ska passa på att handla så jag slipper ta med Lucas på det.
Det är så mycket enklare att göra själv.
Hans autism gör att han inte tycker om att gå i affärer.
Han får panik över alla människor.
Ibland skulle jag vilja ha en stor skylt med mig.
Där det står: "JAG ÄR AUTISTISK"
Bara för att andra ska förstå varför han är som han är.
Kanske skulle det göra andra människor mera förstående?!

Tack för att ni läser den här bloggen.
Jag kan tänka mig att den kan bli lite tråkig ibland.
Men jag ska försöka skärpa mig!
KRAM

Sommarlov...

Sköna dagar,
solsken och mygg..
Varma sommarvindar,
svalor som flyger förbi.....

Ja, det är vad jag hoppas på för sommaren.
Att jag kan njuta av dagarna som kommer.
Utan att för många tankar ska komma och förstöra.
Att jag kan gå vidare och framåt.

Men det är svårt att inte tänka...
"för ett år sedan"

Jag tror att det är många som inte förstår varför T lämnat ett så stort hål i mig.
Jag ska försöka förklara...

Jag har hela mitt liv sökt efter något mera.
Jag har sökt efter något som jag inte kunnat sätta ord på själv.
Så träffar jag T.
Varje gång vi ses är det via internet.
Det blir en förälskelse i själva förälskelsen.
Jag börjar öppna mig för honom och visar sånt jag inte vågat visa andra.
Det kräver mod men jag känner att jag är ganska säker eftersom vi sitter vid datorerna.
Han kan inte förstöra så mycket tror jag då.
Men sedan ses vi i riktiga livet och jag inser att jag är förälskad i honom.
Jag lägger ner hela mig i det.
Men egentligen, mot slutet, kändes det som om det inte ledde någonstans.
Och jag är fast i funderingar på varför och hur jag ska kunna lita på någon man igen.
Han tog så mycket av mig.
Jag trodde att jag skulle kunna gå vidare ganska fort men jag är fast i funderingarna.
Jag vet att det inte är någon ide att försöka skynda på, det måste få ta den tid det tar.
Jag vet att ni säkert är trötta på att höra om honom och jag ber om ursäkt för det.
Men just nu är jag fast i den här fasen.
Jag vet att jag kommer att komma vidare som en starkare människa men just nu är jag svag.
För att kunna bli stark måste man våga vara svag och jag är inte rädd för att minnas allt jag  minns.
Tids nog kommer jag att kunna le åt det jag trodde vi hade.
Tids nog kommer det inte att göra så här ont.

Jag är otroligt glad över att jag har mina fantastiska barn som hjälper mig vidare,
min fantastiska familj och mina fantastiska vänner.
Det är sånt man behöver för att kunna gå vidare.
Och jag är otroligt glad över att jag har er läsare här.
Tack.

Himlen är blå.
Det blåser ganska mycket i dag och jag vet inte vad vi ska hitta på.
Kanske blir det bara en lugn hemma dag då vi försöker fixa sånt som behöver fixas.
Kanske hittar vi på något.
Vi får se!

KRAMAR till er alla där ute.
Kom ihåg...
För att vara stark måste man våga vara svag.

11 år...

I dag fyller min son 11 år.
Tänk vad fort tiden går.
Känns som om det var nyss han var bebis och nu springer han omkring i full fart.

Tänk så mycket jag fått uppleva under dessa 11 år.
Han har haft EP, fått diagnoser hit och dit och lärt sig att prata.. Ett tal som ganska fort försvann.
Men i dag är han den underbara lilla kille, han har sån fantastisk humor, han älskar motorer.
Han älskar att vara ute i naturen, att bada och att arbeta.
Han älskar att hoppa på studsmattan.
Min tid går åt att passa honom.
Ständig övervakning.
Men det är det värt..
Han är orädd och snabb.

Det finns där ständigt, hans diagnoser.
Men i dag ska jag koncentrera mig på att han, utan alla diagnoser, fyller 11 år.
Ibland tänker jag på vad han skulle velat säga, fast han inte kan.
Jag tänker på andra 11 åringar som kan berätta vad de önskar sig.
Vad önskar sig en 11 åring, en utan diagnos?
Kanske är det böcker, spel och pengar..

Han får en massa leksaker, traktorer och vattenleksaker.
Han älskar ju att bada.
Jag och dottern har bestämt att vi ska baka en tåg tårta!
Hoppas att han tycker att den är fin.
Jag hoppas att hans dag blir bra.
Han har går och lägger sig i kväll med magen fylld av tårta och sängen fylld av leksaker.
Med ett leende på läpparna!

Grattis min lilla prins,
tänk så stor du är.
Jag älskar dig så mycket!

Ha en bra dag därute!
Kram